Kanske skulle det räcka att spärra upp ett nät så hade nästa derby kunnat spelas färdigt i lugn och ro, det är ena sidan av myntet.

Samtidigt får vi inte glömma vad som hände senast på Råsunda. Att hela klacksektionen nu stängs slår inte bara mot den oskyldige klackmedlemmen, det slår ekonomiskt mot Hammarby, det slår mot spelarna som inte får samma stöd och det slår mot mig som en del av svensk fotboll när jag och alla andra går miste om den positiva och unika inramning som Stockholmsklubbarnas klackar skapar i samband med derbyn och som vi är många som älskar och beundrar. Vi är alla förlorare på grund av vad ett relativt stort fåtal människor ställt till med.

Jag kan inte säga att jag blir upprörd över disciplinämndens hårda straff. Långsiktigt tror jag att det är viktigt att straffen är rejäla när bomber och granater hivas in på planen, när det på sina håll applåderas då de exploderar och när spelare och ledare tackar publiken efteråt.

Om en stängd klacksektion på sikt kan få en person – det räcker med en – ur det stora fåtalet att tänka om, då har det varit värt det.

Vi får heller inte glömma att problemet är större än bomber och granater. Att befinna sig utanför Råsunda i samband med ett derby för tankarna till Falluja och to much karate kick. Om det, som klubbarna vill hävda, handlar om så få personer, hade det inte varit rena krigszonen utanför.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *  * *  *

Till något helt annat. I dag är det fredag och innan ni går ut och röjer och river, tänk på vem som tvättar dukarna ni spiller på.