Ordet skadeparodi används ibland slarvigt men det här gången är det inte mycket att snacka om. Henke Larssons baksida är sönder och Henke blev därmed sjätte skadade startelvsspelaren.

Frågan är om det var det sista vi såg av Larsson i landslaget? Var det rentav det sista vi såg av Larsson som elitfotbollsspelare? Det vore i så fall en tragedi om den mannens fantastiska karriär tog slut med en passning från Mikael Nilsson, ett ryck på vänsterkanten och sedan pang – halt ut med bandagerat lår från en oktoberträning på Råsunda och flyg hem till Helsingborg.

Ingen fara med Sebastian Larsson dock. Om landslagsledningen nu inte mörkade. Vilket i så fall skulle innebära en startelva åt det här hållet…

Isaksson
–
Stoor, Majstorovic, Hansson, Nilsson
–
S. Larsson, D. Andersson, Källström, Holmén
–
Elmander, Zlatan

…Elmander som i dag meddelade att han hellre sitter på bänken än spelar högerytter. Rosenberg flåsar Elmander i nacken, men jag tror att Gråskallen resonerar som ovan just nu.

Elakast i dag: landslagschefen Lasse tick-tack.
– Vad är det du har börjat med, gör du radio eller?

…får man verkligen säga så till en TV-stjärna?

När det gäller tidningen går Kaninen och Fitness går i första ledet numera. Medan de tog hand om Zlatan, Henke och Elmander fick jag agera uppsamlare och hålla koll på Behrang Safari och Andreas Granqvist. Safari hade en intressant analys där han jämförde Basel med Malmö FF och menade att den stora skillnanden är att i Basel hamras det in ett budskap att oavgjort och förlust är inte okej, det är bara vinna som gäller, allt handlar om att skapa en vinnarkultur. Även om supportrarna har en sådan inställning jobbar MFF:s tränare och klubbledningen inte på samma sätt, menade Behrang.

Kanske en förklaring till Malmös skrala resultat?