Man lär sig något nytt varje dag. I morse smorde jag in mig med någon slags ansiktskräm, det är ju surt och bistert ute och skönt med lite olja i hyn. Resultatet blev att jag satt och glänste som en riddarutrustning i solsken i studion. Detta noterade jag alltså nu när jag kollade igenom råmaterialet från inspelningen. Missa gärna det.

Annars har en godkänd Laul Calling-debut lyft sig ett par snäpp. Man undrar var det ska landa.

Apropå TV låter Ledstjärnan hälsa via de kanalar som finns för sådant att han inte färgat håret, bara klippt sig.

Klockan 12.00 i morgon börjar program två sändas. Vi snackar Ronaldo, världens bästa fotbollsspelare, sätter Lagrell under press och Wennman den store tar en gruvlig revansch på sina belackare. Stor underhållning.

Var inte på landslagets presskonferens i dag, i morgon är jag på plats igen. Men jag förstår Daniel Nannskogs upprördhet, självklart ska han gå före Patrik Ingelsten alla dagar i veckan. Nannskog har ett oförtjänt dåligt rykte, det är en skön lirare som jag snarare upplever som en stämningshöjare än ett störningsmoment. Om Gråskallen valde bort honom för att han tar en del plats, då är något riktigt snett. Jag tror det handlar om ålder. Nannskog, 34, är inget framtidsnamn direkt och även om Gråskallen nu brukar säga att ”åldern spelar ingen roll, de bästa ska vara med” gör givetvis även han den typen av värderingar. Inget att bli jätteupprörd över, men jag förstår att Nannskog reagerar och Gråskallen viker från sin egen linje.