Nu har jag läst 230 mejl…nya tickar in hela tiden…med motiveringar till Erik Nivas Ronaldosignerade Man United-programblad.

Jag har läst om sjuka barn, döende män och sjukskrivna kvinnor…jag har fått förslag på 50-årspresenter, chockerats av dregglande tonårsfllickor, sett bilder på utsmyckade pojkrum och genomarbetade klippalbum. Jag har läst om 77-åriga tanter som älskar Ronaldo, om män som skulle ställa in sina bröllop och kvinnor som lärt sig att förstå passionen med fotboll genom att följa Manchester United.

Det tog tre timmar och jag har material till att skriva en bok om svenska människoöden. Jag har två favoriter men har skickat ett gäng kandidater till Erik Niva för slutgiltig gallring. Jag ska bjuda på ett smakprov – inte för att jag tror att just detta kommer att vinna – utan för att det var väldigt roligt formulerat:

”Hej!

Vad vet jag, en 40-årig trebarnsnmor, om Ronlado? Förmodligen det mesta. Jag gjorde misstaget att se en fottbollsmatch mellan Man U och Liverpool för ett par år sedan med min nu 9-årige son. Sedan matchen på tv har mitt liv helt ofrivilligt kretsat kring denne Ronaldo.

Jag tvingas dagligen gå in i rollen som någon sketen fotbollssspelare från Chelsea och ska då möta min son i fotboll och han ska alltid vara Ronaldo. Nu pratar jag inte om några minuter/dag utan om timmar/vecka. Jag tvingas dagligen att anpassa mitt liv efter Ronaldo, Man U och Portugal. Det är matcher på tv hit och dit, text-tv resultat, sportbilagor som ska läsas, med mera, med mera.

Jag har läst otaliga artiklar om Ronlado för min son, pljöt igenom olika fotbollsalbum, tröstat honom då Man U eller Portugal förlorat då han på riktigt grinat sig till sömns. Jag har även tvingats förklara nakenbilder med toppmodeller – ska man behöva det? Ja ja, själv tycker jag inte karln (eller spolingen) varken är snygg eller särskilt attraktiv.

Med tanke på alla skadeproblem Sverige har tänkte jag att det var bättre om jag överlät min biljett till en ung snygg blondin eftersom jag läst att dessa brudar kunde distrahera Ronaldo och därmed förstöra Portugals chans att vinna. Man kan därmed säga att jag till stor del bidragit att öka Sveriges chans att ta poäng och eventuellt vinna mot Portugal.

I gengäld skulle jag uppskatta att få en autograf till min son, som jag i sin tur kan ge till honom med kravet att jag ska slippa stå i mål då vi leker straffläggning. Jag är både skotträdd och har diskbråck så mitt dagliga liv skulle underlättas betydligt. Rent samhällsekonomiskt skulle det också vara lönsamt då jag kan undvika att bli sjukskriven på grund av psykisk stress och eventuella frakturer och därmed inte belasta det idag hårt utarmade sjukförskringssystemet.

Med vänlig hälsning
Camilla”