Jag var på derby ikväll…det kändes dock inte som ett derby, bara 12 000 på läktarna och mesig inledning av matchen.

Fast visst var det ett Stockholmsderby…några våldsmän i Bajenklacken kastade nämligen bengaler mot – såg det ut som – ett antal ordningsvakter som stod på den avstängda läktarsektionen där de knappast kunde ha gjort en fluga förnär. Bengalerna landade inte långt från en banderoll som gnällde över SvFF:s kollektiva bestraffning vilket gav budskapet något av ett löjets skimmer. På en annan del av den avstängda läktaren började det brinna och en stund senare lyckades ett ljushuvud i Djurgårdsklacken skicka in någon slags fyrverkeripjäs genom nätet. Det var dock inte särskilt populärt och han fick betala ett högt pris när en supportermobb tog bestraffningen i egna händer.

Efteråt hyllade Tony G Bajensupportrarna och även om det inte var några jättestora ordningsstörningar i just det här derbyt förstår inte jag varför det var nödvändigt att hylla supportrarna när det kastades bengaler mot ordningsvakter. De supportrar som stöttar laget och vill bli av med eländet hade nog fortsatt att ge sitt stöd även utan den feltajmade hyllningen. Om Tony G nu kände att han tvunget behövde säga något om supportrarna borde han givetvis tagit avstånd från de som kastade bengaler och inte bara leverat en förbehållslös hyllning. Eller så kunde han sagt något om ordningsvakterna som fick fly undan de brinnande projektilerna. Ska Stockholmsfotbollen komma tillrätta med sina problem behövs, bland mycket annat, starka ledare och dit kommer Tony G aldrig att räknas.

Som fotbollsmatch betraktat var 2008 års sista Stockholmsderby ett sömnpiller där Hammarby var bättre på det mesta, men det krävdes en (ny) målvaktstavla av Dembo Tourray för att spräcka nollan. 3-0 var helt rättvist. Vad Dif-tränarna Jonsson/Lindholm egentligen ville med sin taktik förstod jag aldrig – trots stora och löpstarka forwards  som Oremo och Dahlberg envisades man med att försöka spela sig genom mittfältet med mängder av tappade bollar som följd.

I Hammarby gjorde Charlie Davids en ny bra insats, Erkan Zengin var ett ständigt hot, Carlos Gaete är ett löfte och Lolo Chanko måste ha allsvenskans bästa frisparksfot.

I Djurgården hade framför allt Jan Tauer en väldigt dålig dag. Den där tyske journalist han ansåg sig förföljd av under sin tid i Eintracht Braunschweig var nog inte helt snett på det. Johan Oremo är den enda Dif-spelare värd att nämna.

Efter matchen stod Bank och jag och småsnackade med gamle Bajenliraren Hasse Eskilsson, farfar ni vet. Efter sonen Williots sågning kom då nästa bakslag när en annan liten knatte kom fram för att be om autografer. Inte Eskilssons alltså…utan Banks och min.
Vet du ens vilka det är? undrade Eskilsson.
– Simon och Robert, svarade knatten.

…men grabben kanske var djurgårdare?

Rolig replikväxling på presskonferensen: unge Bajenmittbacken Marcus Törnstrand:
– Det kändes bra. Det är alltid roligt att spela inför så mycket publik…så det kändes bra.
Reporter: Var det så mycket publik då?
– (skratt) För mig som spelat i division två var det det.

…det var alltså drygt 12 000 på Råsunda.

Jag tippade Djurgården sexa och Hammarby åtta i år, det är väl ungefär där de kommer att hamna till slut, möjligen blir rollerna ombytta. Stockholmsfotbollens stora fiasko det här året är AIK som med sitt spelarmaterial borde kommit högre upp i tabellen än den femteplats de på sin höjd kan rädda.

…men kampen om Sportbladets ”bäst i stan”-pokal lever. Just nu fördel Hammarby.