Skakande att läsa om de dödshot som AIK:s ordförande Per Bystedt har utsatts för, nu bekräftas det rakt upp och ner vilket gör det öppna brev Magnus Hedman och Johan Mjällby skrev häromdagen ännu mer angeläget.
Även om en ordförande i en fotbollsklubb råkar ta en rad dåliga beslut, är det avskyvärt, uselt och fegt att han ska hotas till livet för dessa beslut. Jag tycker att Bystedt gjort en rad felbeslut  – vilket han också erkänner – men han är samtidigt väldigt stark som står upp i den här stormen. Många hade kastat in handuken för länge sedan.

Mordhoten är inte bara en tragedi för Bystedt och hans familj, fotbollen och samhället, de flyttar också fokus från sakdebatten om varför Rikard Norling fick gå. Men hur jävligt Bystedt än har behandlats, måste man sakligt kunna diskutera vidare vad som egentligen hände när Norling sparkades. Precis som att läktarvåldet inte ska få vinna över fotbollsmatcher, ska våldet inte få stoppa debatten. Jag rekommenderar alla att läsa Simon Banks krönika i dag.

På måndagens presskonferens var orsaken att Norling ”inte uppnått resultat”. Att det var en bluff lägger jag fram bevis för i Laul Calling i dag, och mycket riktigt, på gårdagens medlemsmöte erkände Bystedt att det inte var sanningen.
– Vi gjorde en egen analys och vi kom fram till att stämningen på Karlberg inte var bra, ledarskapet var inte bra, det har varit bra men har blivit sämre. Det fanns en risk för oss att förlora spelare och det fanns även svårigheter att rekrytera nya, motiverade Bystedt nu sparkningen.

Tidigare ville Bystedt inte hänga ut en enskild individ, nu var det inte så noga längre. När han pressades av medlemmar och supportrar kom motiveringen fram. Det ska bli intressant att höra vad Rikard Norling har att berätta när han väljer att tala ut, nu när fördämningarna har brustit. Jag är nämligen skeptisk även till den förklaring som nu ges.