Det här avslöjandet slog ner som en liten bomb i ankdammen i dag, att Trelleborg ringt Hammarby för att få igång en budgivning på Rasmus Bengtsson. Jag förstår TFF.

Jag skrev precis att Erkan Zengin nu är klar för Besiktas på lån och Hammarby tjänar inte många miljoner på det, inte ens om Besiktas köper loss honom lär det bli särskilt stora pengar (knappa fem millar). Men de tjänar ändå några miljoner på det. TFF är rädda att Bengtsson kör ut sitt kontrakt och alla pengar hamnar i hans egen och agentens ficka. Zengins Besiktas-lösning tyder däremot på en hyfsad dialog mellan alla inblandade: klubb, spelare, agent.

Det viktiga för klubbarna – och det brukar jag få skit för när jag skriver – är att vara ute i extremt god tid med sina kontraktsförlängningar. Zengin-dilemmat har uppstått för att Hammarby legat efter på den punkten. Det finns andra exempel i samma klubb, Petter Andersson bland annat. Fansen brukar rasa när man skriver att ”snart kan klubben komma i en besvärlig situation” men det är allvarligare än de tror. Djurgården är ett exempel på en förening som har det extremt kämpigt på den här fronten just nu. Vänta bara tills Daniel Sjölund lämnar för en spottstyver. Om Dif nu inte lyckas förlänga med honom.

Frågan är vad som händer kring Rasmus Bengtsson – kan Trelleborg övertyga honom att skriva på för ett år till? Eller går han till Hammarby/Malmö/utomlands? Det är en spännande historia även om den kanske inte välter några kiosker. Man ska inte glömma att Malmö sitter med en klausul som ger dem rätt att matcha alla bud TFF accepterar. Det är väl det som händer just nu, att Hammarby lägger ett bud som Malmö synar i dagarna.