Landslagets första träning i USA var precis över, spelarna satt på planen och stretchade och snackade skit. Då gick bevattningssystemet plötsligt igång…

…och alla fick fly hals över huvud (nåja).

Två timmar tidigare hade vi tagit vårt 5,2-liters hangarfartyg som drar 7 liter milen om man stampar på rätt pedal genom ett LA i solnedgång. Home Depot Center i Carson börjar kännas som just ett hem, det är tredje gången vi är här med landslaget.

Lund och Tjejen-som-blev-av-kameran-i-Costa Rica från TV4 var också på plats och snacket handlade mest om vem som är vem av spelarna. Det är första gången vi på allvar har stora problem att känna igen folk.
– Hur ser Rasmus Bengtsson ut? undrade Blanco.
– Är det här Alexander Farnerud? undrade Leffes stand in och visade en närbild på Samuel Holmén.
– Schlebrügge, Bjärsmyr…men vem fan är den tredje långhårige? undrade jag och blev hårt uppläxad av Lund eftersom det var Gustaf Svensson från Blåvitt. Det borde jag givetvis ha sett.
– Men han på kanten, vem är det? sa Lund som inte kände igen Patrik Anttonen vilket man väl får ha förståelse för.
TT-Skiöld ägnade träningen åt att lära sig hur Denni Avdic och Andreas Landgren ser ut.
Bredvid satt en förkyld one touch-Danne och flinade.
– Garva inte, du sätter inte heller alla, sa Lund åt honom men då flinade han ännu mer.

Eftersom landslaget precis hade landat var det en lugn träning och några större slutsatser gick inte att dra. Jag försöker ändå: Mikael Dahlberg har som väntat problem med tempot, Andreas Dahl ser fortsatt intressant ut, Mattias Bjärsmyr agerar som en ledare, Alexander Farnerud var småpigg och Daniel Nannskog på ett strålande humör efteråt.
Du är ju nästan lika gammal som Henke…började jag men Nannskog klippte mig direkt.
– Jag är inte lika gammal, han är för fan tre år äldre!
Jag frågade ändå Nannskog om han hade förståelse för att Henke tvekar om sin fotbollsframtid.
– Det är klart jag förstår honom. Han har spelat i Barcelona, United…det är fantastiskt att har har orkat åka till Strömvallen och sitta i bussen trots att han varit med om så mycket. Det tyder på att han älskar fotboll och det ska han heder för. Om jag hade varit med om allt det där vet jag inte om jag orkat sitta på en buss och spela mot Gefle och Gif Sundsvall och allt vad de heter.

Strömvallen och Gefle…vad är det för traumatiskt som hänt Nannskog där?

Nu en öl, sedan sova, ny träning 20.30 svensk tid.