Lallarattacken från Roland Andersson
avEn presskonferens som börjar med att Lars-Åke Lagrell och TV4:s Max Grindahl diskuterar SMS-teknik kan aldrig bli tråkig.
– Det här T9, använder du det? undrar Grindahl.
– Nä, jag har bara hört talas om det, säger Lagrell.
– Ja nä, jag förstår det inte heller.
– Jag kan bara skriva JA och OK. Jag är bättre på mejl, avslutar Lagrell den fascinerande diskussionen.
Sedan klev Roland Andersson upp på scenen. Att han skulle inleda med att såga medierna för bevakningen av januariturnén var ingen högoddsare.
– När jag kom hem ringde min dotter och undrade hur det varit på ”lallarresan”, sa Roland och sedan hänvisade han minst fem gånger till hur medierna beskrivit detta som en ”lallarresa” – vilket det minsann inte är utan den är väldigt viktig för svensk fotboll.
Fem gånger!
Efteråt frågade Lund om det var jag som skrivit ”lallarresa” men det har jag inte, inte Lur heller. Så jag frågade Roland men han visste inte exakt:
– Nä, det var min dotter som hade läst det nånstans.
Slutsats: ni ska inte tro på allt förbundskapteners döttrar får för sig.
…eller är det trots allt Lur som är den skyldige?
Sedan började rubrikerna radas upp: ingen Henke (knasigt!), Rasmus Elm (klockrent)!, Adam Johansson (skrällen!), Nannskog (äntligen!), Fredrik Stoor (petningen!) och Erik Edman (comebacken!).
En riktigt spännande trupp om ni frågar mig, bortsett från att cirkusen kring Henke Larsson rullar ett par varv till.
…jag gillar inte utropstecken men här får ni ett till!
Jag fick en del skit under januariresan om min artikel om ett HEMLIGT MÖTE mellan Gråskallen och Lagrell i USA. Men de hade mycket riktigt haft ett möte om framtiden, Gråskallen ville inte säga så mycket om det och det får väl därmed betraktas som ganska hemligt.
Efteråt stod förbundsfolket i en klunga och några journalister i en annan och vi pratade över gränserna:
– Alla klara redan? sa Richt.
– Ja, det var raka besked, sa jag.
– Tolkar man det som att det var inget av värde? undrade Richt.
– Det går alltid att hitta något, sa jag.
– Typisk journalistkommentar, skrockade Gråskallen.
Ungefär så.