Det är en ganska intressant diskussion, den här om att se och föutspå talang, samt värdera olika spelares skicklighet. Jag och TT-Skiöld diskuterade detta under en promenad i solnedgång på Santa Monica beach.

I vissa fall är det hur lätt som helst. Jag hade inte sett mycket av Rasmus Elm när jag åkte på januariturnén. Han var valpig och försiktig de första träningspassen men tog mer och mer plats och växte till en jätte. Mitt citat ”Vi kommer att luta oss mot Elm gånger två tidigare än ni anar” var ingen chansning efter att ha sett Rasmus i träning och ett inhopp mot USA. Sedan kunde jag skriva det en gång till efter Mexiko-matchen.

Sedan har vi en kille som Anttonen som vissa retar sig på att jag skojade med eftersom han gjorde en bra insats mot Mexiko. Jag tycker att Anttonen är en spelare som håller hög allsvensk klass. Men jag tror inte att det blir så mycket mer. Jag förstår varför förbundskaptenerna tar ut honom – det ger stadga åt en ung trupp och det behövs för att träningar och matcher inte ska bli test utan värde för Elm och andra stora talanger. Lik förbannat finns en poäng i att konstatera att spelare som Markus Jonsson, Dahlberg, Anttonen, Andreas Johansson och Marcus Lindberg knappast har så mycket i ett riktigt landslag att göra.

…Andreas Johansson invänder ni kanske nu. Visst, överraskande bra mot Mexiko. Men inte tillräckligt bra för att komma med till en träningslandskamp mot Österrike. Jag sträcker mig till att säga att det ska bli intressant att följa honom i allsvenskan som läget är nu.

Alexander Farnerud och Daniel Nannskog är två spelare som efter resan fick höga betyg av såväl media som förbundskaptener. Ni vet att de egentligen inte skulle ha varit med alls? De kom med som reserver. Nu är Nannskog – som vi i media tjatat om i många år – till och med uttagen i landslagstruppen mot Österrike och har goda chanser att spela VM-kvalet i vår. Trots att förbundskaptenerna alltså inte ens var intresserade av att testa honom på januariturnén från början.

Exemplet Nannskog finns det självklart inget försvar för, där gjorde förbundskaptenerna bort sig, men ingen har facit, det är ibland omöjligt att veta hur en spelare reagerar när han plötsligt kommer till en bättre miljö. Du kan dominera i ditt klubblag – när tempot skruvas upp ett snäpp är du ingenting. Andra bara lyfter och lyfter i takt att nivån höjs – som Teddy Lucic.

Adam Johansson är ett bra exempel. 26 bast, inga A-landskamper fram till i år, likt Anttonen en spelare som håller hög allsvensk klass men inte så mycket mer. Sedan placeras han plötsligt i en bättre miljö och växer och växer. Omöjligt att veta på förhand.

Eller är det tjänstefel av förbundskaptenerna att inte ha tagit ut denna spelare tidigare? Nej, jag tycker inte det. Johansson gav under fjolårssäsongen en fingervisning om att det fanns mer än han visade. Högerbacken placerades plötsligt som vänsterytter och löste uppgiften bra. Förmågan att spela på olika positioner vittnar om kapacitet. Då fick han chansen under januariturnén. Och tog den.