Wow, har ni sett! Nu har jag fått ordning på utgångarna i bloggen.
Laul var mycket seriös i sin överlämning och gick igenom detta med mig, men ändå när jag satt här nere i Graz så missade jag. Firefox ska jag skriva i, inget annat.
Men då ska ni veta att det inte alltid är lätt att hänga med.
När jag började på GT 1989 så skrev jag på maskin.

För ovanlighetens skull är jag ensam på en landslagssamling. Det finns en massa trevliga kollegor och vi har en liten västkustpakt på gång.
Men just mathållningen blir lidande utan Bank, Wegerup och förstås Fitness, som är ”hemmafru” ett tag till. Jag, som för er som tillhör Lauls trogna läsare går under namnet Kaninen, mumsar sallad på rummet, det känns inte bra för kreativiteten.

****
Som ni säkert sett så pumpar Sportbladets flitigaste reporter Flinck på med skidskyttenyheter. Det kommer mera, var så säkra.
Men jag ska ta tillfället inför VM och be om att slippa en vinkel som funnits framförallt i en annan tidning: sakna-barn-artiklar med Anna-Karin Olofsson-Zidek. Hon kommer inte att träffa sonen Liam på tre veckor. Missförstå mig inte: det blir svårt känslomässigt. Men ingen har ju tvingat henne. Hon gör det hon vill, hon satsar på sitt yrke och gör därmed ett val.
Liam finns kvar när de tre veckorna är över och Anna-Karin har skapat bästa möjligheten för att kunna satsa allt hon kan.

Vi är många som bevakat både VM och OS med små barn på hemmaplan.
Valet att åka ligger alltid hos var och en.
Så jag lider inte med Aco.
Vilken unik möjlighet att båda vara mamma och kunna köra för VM!