Ordförandestriden i Sef avblåst för tillfället och det verkar bli den mest väntade utgången på fredag.
Bosse Lundquist väljer att kliva i stället för att förlora omröstningen om sin valbarhet då han uppenbarligen fått indikationer om att en majoritet av klubbarna tolkar Sef-stadgarna till Bosse Johanssons fördel.
Hur man än vänder och vrider på det hade det varit en skräll om valberedningens förslag (Johansson) inte hade gått igenom.

Om inget dramatiskt nu sker i elfte timmen blir det alltså den av Bengt Madsen uppbackade Elfsborgs-ordföranden Bosse Johansson som blir svensk fotbolls nya stora makthavare. Jag har som sagt varit bortrest och inte haft möjlighet att gräva i detta på några dagar men ska kolla runt lite vad det innebär – hur splittrad är svensk elitfotboll? Johanssons första och viktigaste uppgift blir att ena styrkorna. Bosse Bank, som han kallas, är en slipad och ambitiös herre och måste nu få med de klubbar på båten som uttalat har stöttat Bosse Lundquist. Men det lär ge sig över tid.

Båda läger beskriver de senaste månadernas händelser som en stor och komplicerad maktkamp, dels mellan olika klubbgrupperingar, men också mellan enskilda personer. Nu sitter varken Madsen eller Lundquist i Sef-styrelsen längre och då kanske samarbetet fungerar bättre.

Att det skett en utrensning av Lundquists och hans folk står bortom allt tvivel, här har valberedningen spelat en aktiv roll men vad jag förstår har dett skett i demokratisk ordning och det finns inte så mycket att invända mot det. Maktkamper är en del av vardagen i många föreningar (kolla bara Hammarby), det ovanliga är att det blev så infekterat i Sef och exakt varför det blev så har ingen kunnat redogöra för med obestridbara fakta.

När Bosse Johansson enat styrkorna har han en TV-förhandling att ta tag i. Just nu pågår en genomgång av vad TV-rätten till svensk fotboll är värd. Ett så kallat anbudsförfarande ska sättas ihop som sedan går ut till företag som är intresserade av att köpa de olika bitarna; det handlar om TV-bolag men också webbsajter och mobiltelefonföretag med mera.

Den arbetsgrupp som scannar marknaden består bland annat av AIK:s Per Bystedt samt gamle Uefa-VD:n Lars-Christer Olsson (vilket var en liten skräll). Det nuvarande TV-avtalet på fem år löper ut 2010 och köptes av schweiziska Kentaro Group för 1,35 miljarder. Jag kan tänka mig att fotbollen kommer försöka dra in upp emot totalt två miljarder för nästa femårsperiod men hur rimligt är det i dessa ekonomiska tider? Och hur aktuella är Kentaro för en vända till…?

Om några timmar tas truppen till Portugal ut och oavsett hur den ser ut lär startelvan bestå av gamla vanliga namn, förutom…
…platsen till höger på mittfältet som är en öppen kamp mellan Sebastian Larsson och Bröderna Rasmus och Viktor Elm.
…samt vänsterbacksplatsen som kan bli en kamp mellan en matchotränad Erik Edman, en orutinerad Behrang Safari och möjligen Adam Johansson (om han nu ens kommer med i truppen, svårt att veta hur förbundskaptenerna resonerar där och jag såg tyvärr inte Österrike-matchen).

Övriga mittfältet lär bestå av beprövade kort som Anders, Kim och ”Chippen”.
…anfallet av Henke Larsson och Johan Elmander.
…Isaksson, Nilsson, Mellberg och Hansson är helt givna.

Mattias Lindström till Gais är ingen värvning som får de stora rubrikerna, men det gör att jag överväger att flytta upp Gais ett par pinnhåll när jag i dag måste lämna min slutgiltiga allsvenska tabell till Bilageredaktören.

Rapport från truppresentationen under eftermiddagen.