Klumpiga, långsamma, snubblande och snedsparkande…med en enorm mittback från Australien som försökte sig på årets segaste och mest misslyckade filmning…en tränare som precis fyllt 25…en svensk som inte platsade i AIK…en målvakt med betongfötter…ja ni fattar.

Men vad gjorde det?

Ålborg spelade med hjärtat utanpå sina fula jävla polkagriströjor och gick in i närkamperna så att City måste trott att de landat på Old Trafford i stället där de joggade runt och tuggade sina tuggummin.

Publiken slutade aldrig sjunga, en Kaká dök upp från ingenstans, Robinho fick kliva av, inte ens den fantastiska Stephen Ireland kom någonstans. Andreas Johansson styrde spelet och Luton Shelton (minns ni honom?) sprang sig fri lika lätt som i allsvenskan och när han inte sprang så flög han.

En dansk jag inte uppfattade namnet på klev fram och vräkte upp en straff i nättaket i sista minuten mot en målvakt som nyligen köptes in för hundra millar, pengar från en saudier som är god för 3000 miljarder typ, och förlängning!

Magnus Pehrsson – demontränaren. Han som Erik Niva tyckte skulle stannat i Gais.

Jag hatar akvavit men om jag haft en Aalborg hade jag svept i pausen.

Sedan straffsparkar – då drar samma jävla dansk upp bollen på samma jävla ställe i nättaket. Underbart. Andreas Johanssons straff är inte heller dåligt placerad. Betongmålvakten millimetrar från att nå Elanos straff, sedan missar kaptenen och så är det roliga slut för den här gången…även om sydafrikanen som inte riktigt platsade i Djurgården skojade till det med en rätt iskall Wernbloom-chipp innan allt var över.

Bittert, bittert.

Du skulle stannat i Gais, Pehrsson.