Cascais, där landslaget och murveldrevet just nu befinner sig, är en liten kustpärla strax utanför Lissabon där vi även låg samlade under EM 2004.

Det var ett fantastiskt mästerskap på alla sätt…stämningen, Sveriges spel, superswedes, vädret, havet, människorna, maten, kvinnorna, vinet, de blågula supportrarna…det var första gången svenska fans invaderade ett mästerskap…jag minns första matchen, 5-0 mot Bulgarien, dåvarande chefen Östling var i toppform och ville starta med uppslaget ”NU ÄR VI BÄST I EUROPA!”. Vi körde den starten och det var ju faktiskt helt sant i några dagar.

Minnena är många, i Cascais hittade vi en nattklubb som fortfarande är oöverträffad – Coconut Club. Vi kallade den Kokosnöten, kort och gott. En dag släpade Jeffan, Ledstjärnan och jag dit två brudar, det kostade 500 kronor att gå in…Jeffan och Ledstjärnan betalade och satte fart mot baren, kvar i insläppet stod jag med brudarna.
– Can you pay for us, please? undrade dem.
Jag vägde fördelar mot nackdelar i några sekunder innan jag svarade:
– Never in my life.
Sedan såg jag inte dem mer.

En annan kväll träffade vi en salongsberusad informationschef Nystedt som var på väg till…just det…Kokosnöten.

Portugal gick bra i sitt eget mästerskap. Det var enorma folkfester varje gång de vunnit en match. Vi gled med i segertågen och njöt av extasen på gator och torg.

Vi var unga, solbrända och hade lockigt hår. Det känns jävligt länge sedan, tyvärr.