Hamnade framför Real Madrid-Barcelona i går kväll, mest av en tillfällighet, brukar inte följa spanska ligan, men El Clásico bjuder ibland på det lilla extra så jag gav det en chans.

Och herre jävlar vilket lir!

(Ni vet att jag inte gillar utropstecken men här kommer ett par till!!!).

Jodå, jag har sett bättre fotbollsmatcher, absolut. Till exempel Italien-Tyskland semifinal VM 2006 och Brasilien-Frankrike kvartsfinal VM 1986 men jag tror aldrig jag sett en offensiv så fruktansvärt skicklig som den Barcelona pumpade i gång i går kväll. I alla fall inte i en så viktig match mot en bra motståndare.

Det är lätt att stirra sig blind på Messi som verkligen var magnifik med boll men kanske framför allt utan utan – ständigt i rörelse, därmed omöjlig att försvara sig emot eftersom han hela tiden dök upp i nya ytor, mellan nya motståndare.

Men min man var faktiskt Xavi. Det var Zidane-klass. Då syftar jag på förmågan att i felvänt läge läsa av var motståndaren befinner sig. Det var bara att rulla upp bollen på Xavi som gjorde en lite sambavickning med rumpan och vips var två gubbar överspelade och han kunde avancera rättvänd och hitta vidare till Messi eller Iniesta.

Som min kompis Samuel som hejar mer på Spanien än Sverige messade:
”Mozart, Kafka och Picasso – släng er i väggen”.

Han har en poäng, Barcelonas fotboll i går borde jämställas med genier inom andra områden. De spelar med bredd och djup, i hög fart, med hög kvalitet, på spelare som ständigt är i rörelse och som hela tiden är ett steg före sin motståndare i tanken.

Defensivt har Barca sina svagheter men deras höga presspel var intressant att se, Real skickade undan bollen i panik gång på gång på egen planhalva. Kändes nästan som Blåvitt på 1980-90-talet.

Ska bli spännande att se om Barca kan göra om allt detta mot Chelsea i Champions League på onsdag. Hade gärna suttit ner med Guus Hiddink och lyssnat på hur han resonerar kring sin matchplan. Känns som att enda sättet är att döda tempot i matchen. Real Madrid gjorde tvärtom och det gick som det gick.