”Du kom, du sågs, du vann våra hjärtan”. Banderoll på Gamla Ullevis läktare riktad till Pontus Wernbloom. Gåshud ända till Solna.

Återigen härlig stämning utan bengaler – precis som det varit i Malmö och Borås och Örebro och i flera andra städer. Jag måste säga att jag förstår inte alls varför vi måste ha bengaler på läktarna. Jag köper att Frank Ågren i Supporterunionen driver en debatt genom lobbying och i media, men jag köper inte att bengalerna ändå tänds trots förbud, och det känns lite pinsamt att vissa Stockholmssupportrar måste ha bengaler för att vara nöjda när det går att skapa härlig fotbollsinramning ändå, det visar flera exempel i andra städer.

Blåvitt gör 4-0 på Brommapojkarna men då rann siffrorna iväg mot slutet, så underlägsna var inte BP.

Wernbloom gjorde första målet och mer perfekt blir inte en avskedsföreställning. Pontus Wernbloom är värd den, han är en rakt igenom sympatisk och härlig människa, med en värme som smittar av sig på omgivningen. Dessutom har han tagit enorma kliv som fotbollsspelare, tar nästan aldrig ett felbeslut längre. Det är bara ett år sedan jag trodde att hans talang aldrig skulle räcka längre än danska ligan men utvecklingen i kombination med den kompromisslösa karraktären har tagit honom till Hollands dominanter och jag börjar undra om inte Wernbloom kommer att dominera där också.

Jag bjöd morsan och farsan på matchen, en födelsdagspresent eftersom de fyllde 55 och 57 häromveckan, jag tror att de är nöjda.

Vasasällskapet föll dessvärre mot bönderna från Eskilstuna och trots Messi-skorna kunde jag inte vända matchen när jag kom in 20 minuter från slutet. I stället fick vi 3-1 i röva och det är bara att nya tag. Jag skyller på värmen.