Om vi ska sammanfatta senaste dygnet då…

När det där 3-3-målet kom flög jag upp ur stolen…till och med Bank lyfte en smula på arslet även om han snabbt återfick balansen…det händer inte ofta att han rycks med men det här var en sådan match. Fitness, som satt en bit bort, tog en tiometerslöpning endast för att göra highfive med oss…Kaninen glömde för ett ögonblick bort eventuella skadevinklar…Vikingstads liverapportering tog stilla i flera sekunder och miss Modin, som satt längst fram av oss, vände sig om direkt och hon hävdar att hela pressläktaren stod upp och jublade.

Jag vet inte när det hände senast – VM 1994? Det var en sådan match. Det säger något om vilka känslor detta lag väckt.

Är det fel att låta känslor ta överhanden? Det tycker säkert vissa men ni vet hur det är med känslor – vi styr inte alltid över dem.

Marcus Berg gjorde en av de bästa individuella prestationer jag sett en spelare göra på en fotbollsplan. Satt i sitt sammanhang, alltså. Om han inte missat straffen hade varit läge för sex plus om tidningsledningen gått med på det.

När det gäller lagets prestation ska inte vi inte använda lika stora bokstäver, Sverige nådde semifinal som värdnation och det är klart godkänt men ingen bragd. Upplevelsen förstärks av att Sverige gjorde det genom ett offensivt, eget spel. Elm och kompani spelade sig igenom samlade försvar och skapade målchans på målchans. Det är det bestående intrycket, väsenskillt från Gråskallens spelmodell som bygger på att utnyttja motståndarens misstag. Lennartsson vågade och vann.

Ändå tror jag inte att särskilt många från det här laget spelar i A-landslaget till hösten. Steget är stort. Elm är given i startelvan, Berg kan hota om platsen bredvid Zlatan på topp, Bajrami borde få en chans, kan Wernblooms utveckling fortsätta skulle han vara intressant, Rasmus Bengtsson behöver utvecklas ytterligare i en bättre miljö än allsvenskan och det samma gäller Gustav Svensson. Men förutom Elm tror jag inte att någon från U21-gänget är på planen när Sverige möter Ungern 5 september i VM-kvalet.

Tilbaka till Lennartsson. Han blandade och gav, han gav mest, som det kliniska bytet Emil Johansson ut, Robin Söder in. Det var matchcoaching på hög nivå. Jag tycker att hans försvarsresonemang om straffarna håller. Då var misstagen betydligt fler under straffläggningen i EM 2004. Däremot ska Lennartsson jagas för hur han hanterade Robin Söders skada, han flydde sitt ansvar på dagens presskonferens, sköt över allt på läkaren och trots att han är ytterst ansvarig vägrade han svara på frågor om det. När han pressades om saken tappade han fattningen. Men i det stora hela har Lennartsson stärkt sina aktier att ta över A-landslaget. Ett par enskilda misstag – till exempel valet av Andreas Landgren och att Sverige aldrig fick försvarsspelet på defensiva fasta att fungera – förändrar inte den saken.

Det här citatet gör ont att läsa:

– Robin har en mycket allvarlig korsbandsskada. Han har en blödning i skelettet, korsbandet är av och han har en meniskskada, säger IFK Göteborgs läkare Jon Karlsson.

Mina fem i den här turneringen:

1. Marcus Berg. U21-EM:s bästa spelare är svensk.

2. Pontus Wernbloom. Lagets andlige ledare, på och utanför planen.

3. Rasmus Elm. Har en potential som är större än hela övriga U21-truppens tillsammans.

4. Gustav Svensson. Den enskilt största överraskningen. Potentiell A-landslagsklippa på sikt.

5. Emir Bajrami. Hans internationella steg är också värt att provas på högre nivå.

Bubblare: Ola Toivonen som växte för varje match. Om han inte blivit skadad mot England hade Sverige avgjort matchen under ordinarie tid eller i förlängingen.

Dagen efter den tunga förlusten bjöds vi i media på öppet hus i spelarna fikarum på hotellet. Alla var där. Alla svarade på frågor. Den öppenhet som landslagsledningen gick in i turneringen bevarades hela vägen, trots det bittra slutet.

Spelarna ägnade fredagnatten åt att ta sig en stänkare eller två på Push. ”Stället var sådär, det finns inte så många hardcore-ställen i Göteborg”, som Martin Olsson uttryckte det. I nästa mening berättade han att han haft svårt att hitta hem till hotellet vid sextiden på morgonen när festen började ebba ut. Nu skulle han hem till Helsingborg och dra i sig en stora kebab.

Kul som fan har det varit. Men efter 26 eller 27 raka arbetsdagar på fältet ska det bli skönt att komma hem till Stockholm. Hammarby-Trelleborg i allsvenskan på lördag.

Bank snappade upp Tommy Söderbergs avskedsord till busschauffören Stickan och jag låter dem avsluta det här mästerskapet:

– Du har ju varit glimrande, din jävel.