Det har varit en jävla fotbollshelg, det har det varit. Tror att det blev sju TV-matcher totalt. Var ska man börja?

Kanske med att Liverpool naturligtvis borde haft en straff till mot Tottenham. Han med det krångliga namnet gick knappst på bollen i första situationen, och sedan tog samma gubbe med hand, var det inte så?

Liverpool var det enda av de förväntade topplagen som tappade poäng och hur konstigt det än kan låta i en 38-matchersserie är det kännbart. I fjol tog Liverpool 86 poäng av maximala 114 men det räckte alltså inte till guld. Man har inte råd att tappa mer än 25-30 poäng om man ska vinna Premier League och Liverpool har redan förbrukat sin första tiondel. Ny poängförlust på onsdag och det blir kniven mot strupen direkt.

Det topplag som inte så många tror på, Arsenal, bjöd däremot på en vansinnig uppvisning – 6-1 borta mot Everton. De kanske klarar fjärdeplatsen ändå (vilket var det jag ironiskt syftade på med ”nedflyttning” i ett tidigare omdiskuterat inlägg).

Manchester City hyllas eftersom de vann utan att spela bra mot ett Blackburn som var värda poäng. Men jag vet inte om det räcker för att slå sig in i ”de fyras gäng”, Robinho och Adebayor rankar jag inte särskilt högt totalt sett, däremot är Tevez och Stephen Ireland klasspelare.

United startade säsongen i ett ganska makligt tempo. Jag fastnade framför allt för deras ytterbacksspel i form av Fabio och Evra. Sebastian Larssons Birmingham gjorde vad de kunde, just Larsson var lugn och trygg och en av lagets bättre.

Chelsea är en maskin med den på papperet starkaste truppen. Ingen slump att de avgjorde på övertid mot ett tillbakadraget Hull även om målet var något turligt. Men medan Drogba var fenomenal var Anelka fenomenalt dålig och om Chelsea verkligen ska räcka hela vägen måste nye managern Carlo Ancelotti nog se till att anfallsparet fungerar ihop. Drogba kan inte vinna alla matcher på egen hand.

Wennman den store skrev i en rolig söndagskrönika om hur han valde att se (svage) Johan Elmanders Bolton förlora mot Sunderland i stället för Arsenals show på Goodison Park. Själv gjorde jag också två enorma misstag: jag gick ut för att köpa en deg i halvtid mellan Blåvitt och Helsingborg. Säkra 2-0, tänkte jag, men när jag kom tillbaka stod det 2-2. Sedan la jag mig bekvämt tillrätta i soffan för att se hur Michal Owen skulle sköta sig i United. Lagom till Owens inhopp sov jag som en gris och vaknade inte förrän en kvart in i Tottenham-Liverpool.

Apropå straffsparkar som jag berörde ovan; Elfsborgs straff som gav 3-1 mot Hammarby var billig. Å andra sidan hade situationen gett frispark ute på planen alla dagar i  veckan. Om nu offensiv fotboll ska premieras enligt de DIREKTIV som gått ut var det alltså rätt att blåsa. Men i så fall ska alla domare gå efter den linjen och det gör de inte.

Helgens TV-maraton avslutades med Bilbao–Barcelona men det var ett sömnpiller.

Det blev aldrig tusen twitterinlägg. Twitters egna regler fällde Bank och mig. Max 70 per timme. Den spärren måste bort.