Hammarby går nu ut med ett av de kraftigaste fördömanden av sina egna supportrar jag sett. Det är naturligtvis mycket bra, det märkliga är att det har dröjt så länge innan någon verkligen satte ner foten.

Om alla spelare, ledare och styrelser agerat så här kraftfullt för ett antal år sedan kanske situationen varit annorlunda i dag, men jag vet inte. I stället har ledare som Tony Gustavsson med flera suttit på presskonferens efter presskonferens och knappt klarat av att ta avstånd från eländet. Jag nämner Tony G eftersom han stod för några av de mest uppenbara exempel på just detta. Det Hammarbys ledning nu gör är snudd på unikt och kanske kan vi hoppas på något liknande från Djurgården vars klubbstuga vandaliserades i natt.

Här ett litet utdrag ur det öppna brevet:

”Det värsta är att själva glädjen och den härliga stämningen runt Söderstadion håller på att gå förlorad. I onsdags fick en tioårig flicka bland Gais supportrar en sten i huvudet som kastats från en Hammarbysektion. En sexårig pojke, som hade oturen att hålla på Gais fick lämna vår arena omgiven av fullt utrustad kravallpolis. Det dröjer innan han kommer tillbaka. Hans pappa har gått på Bajens matcher i trettio år. I tidningen City proklamerade pappan igår bojkott av våra matcher till dess buslivet är borta. När tidningen frågade vad vi tyckte om pappans beslut var vi tvungna att säga att vi både beklagade och förstod det. En sexårig kille skall inte behöva ha polisskydd för att ta sig hem från en fotbollsmatch. Ingen åskådare skall behöva det”.

Sådant här har pågått så länge att ingen kan längre gömma sig bakom att det handlar om ”en liten klick”. Visst, i förhålllande till de skötsamma supportrarna är det ”en liten klick” men allt elände som sammantaget sker på läktare och kring matcher framför allt i Stockholm men i viss mån även i Göteborg och Skåne gör det till något betydligt större än ”en liten klick”.