Inter-fansen ska alltså ”välkomna” Zlatan med protestbanderoller och busvisslingar. Det är lite som att skjuta sig själv i foten.

Herregud, Zlatan har byggt hela sin karriär på motsättningar och bråk. Någon beskrev det en gång som en trappa, för att ta sig upp på nästa avsats behöver han fajtas mot någon eller något, fotbollen i sig är inte en tillräcklig drivkraft.

Det har visserligen lugnat sig en hel del sedan han blev farsa men att bli utbuad av sina gamla fans skulle jag tro är det perfekta sättet att få Ibrahimovic heltaggad.

Det kan behövas, den Zlatan jag såg mot Getafe var ruskigt blek i spelet. Det enda vettiga han egentligen gjorde var att få tån på en boll plus det lilla konstverket fram till Messi. Det räckte för att hyllas förbehållslöst av Niva och den församlade katalanska pressen.

Jag kan bara påminna mig en gång jag sett Zlatan vika ner sig för motståndarfans och det var EM 2004 då den holländska klacken bakom målet fick honom ur balans under straffavgörandet. Zlatan sköt över.

Det lär inte hända i kväll.

Frågan är om jag själv ens kan se matchen?

Jag ligger fortfarande nedbäddad med det maltesiska svinviruset härjandes i öron och hals och fajten går på någon av Viasat Motor-kanalerna. Just nu vet jag ärligt talat inte vad jag ska ta mig till.

Ett drama som har alla möjligheter att sluta 2-2 med Zlatan, mr Mourinho och Barcelona i några av huvudrollerna vill jag helst inte missa.