Nu berättar Sven-Göran Eriksson om varför han tackade nej till landslaget.

Som vi avslöjade i dagens tidning handlar det alltså inte om att några ägare/investerare stoppat honom, utan om att han ville fullfölja sina åtaganden i Notts County hellre än att ta över svenska landslaget. Naturligtvis kan man inte klandra ”Svennis” för det men frågan som hänger i luften är – var han någonsin intresserad?

Med tanke på att Lagrell kontaktade ”Svennis” redan samma dag som Lagerbäck avgick, kunde han inte kläckt ur sig sitt ”nej tack” lite tidigare? Dribblade han med Lagrell att tro att ett ja var möjligt för känna hur storyn växte, hur spekulationerna blev allt hetare, hur nätröstarna som klickade på hans namn blev fler och fler? Var Lagrell hela tiden medveten om att ”detta kommer aldrig att gå – men vi spelar med i teatern”?

Den bild jag har efter att ha följt varje steg i processen på nära håll är att ”Svennis” blåste oss. Jag är övertygad om att Lagrell och hans styrelse gick all in för att få ”Svennis” och därigenom också Hans Backe – båda favoriterna i ett och samma paket – och trodde stenhårt på det ända till ”Svennis” drog undan mattan.