Herrejävlar vilken dramatik på Gamla Ullevi.

Jag hade redan satt rubriken AIK borde ge Dime medalj till det här inlägget…Dime gjorde aldrig någon större succé på Råsunda när han stod i AIK för några år sedan, men i dag höll han på att betala tillbaka till sina forna supportrar. Vilka räddningar.

Men när Gustav Svensson lyfte in en lyra och Jakob Johansson vann höjdduellen hängde inte ens Jankulovski med för där kom Stefan Selakovic flygande och fläkte in sitt andra för kvällen.

Zlatan behövde 93 minuter och sju sekunder på sig för att sänka Ungern, Selakovic bara 93 minuter och två sekunder för att ge Blåvitt energin och poängen som behövs för att hänga på AIK hela vägen till ”finalen”.

Utan de två ”extrapoängen” mot Gais hade Bojan troligen kunnat ha med sig bucklan i bussen. Nu lär det bli en renodlad final 1 november. Blåvitts spelschema är tuffare och deras stora vinst med kvällens seger är att de har råd att spela oavgjort mot formstarka Malmö FF borta i nästa omgång med bibehållen guldchans.

Men det är fortfarande som så att om AIK gör vad de ska fram till matchen på Gamla Ullevi, kan de ställa upp sin försvarsmur och ta guldet till Solna med ett kryss, den fördelen har Gnaget fortfarande.

Här sista omgångarna:

AIK

Gefle (h), Hammarby (d), Örebro (h), Blåvitt (b)

Blåvitt

Malmö (b), BP (b), Halmstad (h), AIK (h)

…Elfsborg promenerar på tätt bakom men går knappast om båda lagen på fyra matcher.

Det kan sluta så här…

1. AIK 61 poäng.

2. Blåvitt 60 poäng.

3. Elfsborg 59 poäng.

…det kan lika gärna sluta så här…

1. IFK Göteborg 60 poäng.

2. AIK 60 poäng.

3. Elfsborg 59 poäng.

…eller möjligen, möjligen så här…

1. Elfsborg 59 poäng.

2. AIK 58 poäng.

3. IFK Göteborg 57 poäng.

Derbyt på Gamla Ullevi var högintensivt från början. Stiller startade på topp, gjorde vad han skulle på Bärkroths inlägg, Selakovic var på tå i straffområdet och vräkte in 1-0 strax innan paus. Men i andra halvlek bugnickade Eyjólfur Héðinsson (känn på den stavningen) in kvitteringen, ett resultat som stod sig i 93 minuter och en sekund.

Återigen en intressant straffsituation där Wanderson klart och tydligt föll på en blåvittfot i straffområdet, en situation som gett frispark utanför alla dagar i veckan, och med tanke på de ”direktiv” domarna har fått om att främja offensivt spel skulle Stefan Johannesson givetvis ha blåst.

…för övrigt ett vackert ögonblick när Niclas Alexandersson byttes in i slutet med tröja 38 på ryggen. Men rörde han bollen nån gång?

Till något helt annat. En del av jobbet med Laul Calling består av att ringa runt och bjuda in olika gäster. Det innebar att jag i dag pratat med en gammal räv som Alexander Östlund som blev uppenbart förvånad över att vi fortfarande kom ihåg honom. Han tyckte dock att han inte hade något att tillföra i programmet eftersom han ”gjort fler operationer än vad han spelat fotbollsmatcher senaste tiden”. Östlund tillhör danska Esbjerg men har en tung skadeperiod bakom sig. Dessutom berättade han att han nuförtiden har ett så stort skägg så att han kan ta jobb som tomte framåt jul. ”Salle” får med andra ord se upp för sin gamla polare Zlatan.