Först; vad är det för fel på Djurgården? Nu har klubben i jag vet inte hur många år haft enorma problem att bestämma sig hur man ska ha det. Senaste turen; först skulle Damtränaren petas, sedan skulle han vara kvar ihop med Lennart Wass, nu hoppar han själv av eftersom han inte vill jobba ihop med denne Wass. Följande uttalande säger det mesta:

– Ska man jobba i delat ledarskap, då vill jag vara delaktig i processen. Vi ska ha lika värderingar, se på fotboll på likadant sätt.

Andrée Jeglertz anser uppenbarligen att han och Wass inte ser fotboll på samma sätt, och hur Wass ser på fotboll är jag inte rätt man att svara på eftersom jag aldrig hade hört talas om karl’n fram till för någon dag sedan. Däremot tror jag att det finns en del potential i Jeglertz, och att Djurgården nu tappar honom trots att flera tongivande spelare med Mattias Jonson och Markus Johannesson i spetsen krävt att han bör vara kvar, är naturligtvis inte optimalt för Djurgårdens omstart, den typ sjunde i ordningen.

Jeglertz ville jobba vidare med sin parhäst Steve Galloway, och jag har ärligt talat inte riktigt förstått varför den kombinationen inte var ett alternativ. Lennart Wass får nu motbevisa detta, han kliver in som mannen Djurgårdens nya ledning satt sin tilltro till framför andra.