Sprang på Martin Mutumba ganska tidigt i segeryran i går. Han visade stolt sin tatuering och sa:

– Kolla här, mannen, den gjorde jag för två dagar sedan, jag visste att vi skulle vinna, vi är bäst.

Vad fan står det, vad betyder 2LAX9? undrade jag.

– Kan du inte slangen, mannen? Bor du i en grotta eller?

Nej nej, jag bor i Solna.

– I Solna? Då är du AIK:are, mannen, det är bra.

Jag förklarade för Mutumba att jag inte är AIK:are, och just nu diskuteras det i kommentarerna till ett tidigare blogginlägg att jag har olika linjer för IFK:s planstormning 2007 jämfört med AIK:s 2009.

Ja, jag tycker det var stor skillnad.

Om IFK – eller AIK för den delen – stormar sin egen hemmaplan efter att man låt säga besegrat Trelleborg i sista matchen och bärgat guldet och sedan firar i ren glädje är det en sak. Men vad hade hänt i söndags om IFK:arna sprungit in också? Vad hände på vissa delar av läktaren? AIK-fans sprang omkring nere på planen och pekade finger och uppviglade medan IFK:are kastade diverse tillhyggen och till och med en brinnande bengal, det är ju vansinne. Skillnaden i stämning och atmosfär i söndags jämfört med till exempel i Kalmar i fjol eller Göteborg året innan var stor. Det är min bedömning efter att ha varit på matcherna och den beskrev jag.