Den här dagen har ägnats åt något som inte har särskilt mycket med vare sig fotboll eller idrott att göra; jag har stylats av ett manligt månadsmagasin enligt kvinnligt månadsmagasins ”gör om mig”-koncept.

Det tog ta mig fan hela dagen.

Den stora utmaningen var när det krävdes att jag skulle färga håret. När jag hörde orden ”färga” och håret” fick jag en känsla i magen som påminde om första nedförsbacken i Balder på Liseberg. Jag var tvungen att ringa Simon Bank för att be om en second opionion.

– Om du känner dig trygg i din manlighet att du har färgat ditt hår så kör, sa Bank.

Det är just det som är problemet, förklarade jag men körde ändå. Nu har jag gått över ”färga håret”-bron, en bro jag aldrig trodde jag skulle gå över. Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Före/efter-bilderna lär dyka upp vad det lider.

…min stora oro nu: tänk om någon annan tidning eller TV-program föreslår att göra om mig? Vad svara man då? ”Men jag är ju redan tillsnyggad?” Eller ska man gnida till sig lite platikkirurgi?

På väg till redaktionen köpte jag en tonfiskpastasallad och insåg jag att det är hög tid att sätta ner foten. Jag syftar på salladshysterin i Stockholm. Om jag beställer en tonfiskpastasallad vill jag ha mycket tonfisk, lagom med pasta, några tomater, kanske lite paprika och möjligen en åttondels gul lök.

En pastasallad i Stockholm innehåller nuförtiden i stort sett varenda grönsak som går att få tag på i västvärlden: tre sorters lök, kronärtskocka, majs, oliver, groddar (vem fan äter groddar?), champinjoner, rädisor och morötter…ja säg något som inte är med. Nu får det vara nog med överkonsumtionen, ge oss en pastasallad bestående av en köttbas, lagom med pasta och ett par tre sorters kaninfoder max.

Dagens ”Jag mötte Lassie”: Joakim Thåström promenerade förbi utanför stylingstudion. Honom ser man inte så ofta.

Nu laddar vi för Fulham-Burnley med David Elm från start.