Valde alltså Real Madrid-Lyon på TV:n och som jag misstänkte började Kim Källström på bänken. Mest nyfiken var jag på Real då jag inte sett så mycket av Manuel Pellegrinis på senare tid omtalade och formstarka gäng.

Ett tag tyckte jag att Real påminde en del om Barcelona, men som framgår av min och Banks SMS-växling under första halvlek är de heller ingen karbonkopia. 

Lauler: Barcelona-kopia Real Madrid?
Bank: ?
Lauler: Alltså att de spelar som Barca. Försöker erövra tillbaka direkt, mycket trianglar och Ronaldo som en Messi fast på andra kanten.
Bank: Ah. Jo. Men mindre bollvård, långsammare bygge, använder inte den sortens energiläckande fotboll.
Lauler: Real är mer direkta menar du? En blandning av Barca och Man U.
Bank: Japp. Avslutar anfallen oftare. Lyon kommer orka länge. Men det blir 3-0 lik förbannat. 

Bank har naturligtvis helt rätt. Barca och Real påminner en del om varandra men där de blåröda rullar runt till motståndaren går på knäna, går de vita rakare mot mål.

Men vad hjälpte det ikväll?

Lyon är inget dåligt lag, inte alls…och extra intressant var att när Lyon oväntat tog kommandot direkt från början av andra halvlek, berodde det till 92 procent på att Kim Källström faktiskt byttes in och ryckte åt sig dirigentpinnen för hela jävla matchen.

Glöm Kongo-Kim, nu är det Kanon-Kim som gäller.

Om detta messade Bank och jag under andra halvlek:

Lauler: Strålande inhopp av Kim så här långt.
Bank: Jo. Men såg du när de trampade runt honom? Det finns ett skäl till att han inte spelar från start. Men han hotar jävligt bra.
Lauler: Tja, men de trampar runt många andra också.
Bank: Kim är en ångbåt. På gott och ont.
Lauler: Då ska du se nigerianen i Åtvidaberg. Titanic var snabbare i vändningarna. Och hans lår är tydligen en bluff, kan Krokodilen snart avslöja. Han smörjer in dem så de ser större ut. 

Jag vill hävda att den taktiska förändringen – Kanon-Kim in, Boumsong ut och Gonalons in, Makoun ut – vände matchen. Real var på väg att köra över Lyon i första halvlek, det kunde stått 3-0 och bollinnehavsövertaget var gigantiskt, men med bytet under pausen skickade Lyon-tränaren Claude Puel en signal att ”nu tänker vi också vara med och spela i den här matchen”. Det gav maximal utdelning, det fick effekten att oron spred sig i hemmalaget. En oro som växte till desperation ju mer tid som gick.

Andra hjältar i Lyon denna kväll: Toulalan så klart, samt målskytten Pjanic som påstås vara blott 19 år.

Vilken stjärnsmäll och vilket fiasko för miljardbygget som skulle kröna säsongen med en final hemma på Santiago Bernabéu i maj. Istället återigen ut innan kvarten, för sjätte året i rad.

Men en härlig och rolig skräll av Lyon. Höstens krislag i Frankrike kliver fram som en intressant utmanare till andra segersäkra motståndare.

Manchester United hade som väntat inga större problem med Milan, Wayne Rooneys mål i första mötet avgjorde. Ja plus hans två i kväll då. Det tåls att upprepas att Rooney är världens hetaste anfallare just nu.

Inför åttondelarna medverkade jag i en enkät vilka lag som har bäst chans att vinna Champions League. Jag svarade 1. Chelsea, 2. Barcelona och 3. Manchster United – kanske dags att vända på listan?

Fyra lag vidare till Champions League-kvartsfinal och jag hade tre av dem i mitt hårt kritiserade tips efter lottningen i december. Men jag hade inte Lyon:
”Lyon-Real Madrid
Kommentar: Stackars Kim. Riktigt tuff lottning. Vi tror på Real men räknar inte bort Lyon”. 

Breaking news.

Tony G blir SVT:s expertkommentator under fotbolls-VM. Senast han skulle kommentera en fotbollsmatch vägrade han – som första TV-kommentator i världshistorien – att kommentera det.

…den här gången låter pressmeddelandet berätta att Tony G ”för närvarande är på semester och finns inte tillgänglig för intervjuer”.

…jag ser fram emot kvartsfinalen England-Tyskland, Klose avgör på nick i 93:e, Chris Härenstam går igång som om han kommenterade en semifinal i bandy-VM:
– Har du sett något liknande, Tony. Vilken nick, en sådan match, vilken fest, en sådan kväll.
– Inga kommentarer på det, Chris. Jag är ledsen.

Hammarbys ordförande Dan Törnsten uttalar sig bra och kraftfullt här om hoten mot Sebastian Eguren, samtidigt har vi bland kommentarerna till mitt senaste inlägg en diskussion om vad vi ska kalla personerna bakom hot-attacken.

Hammarbysupportrar?

Nej, det är fel menar vissa. Den som gör något sådant är inte en supporter till Hammarby utan kort och gott en huligan. Men jag minns i höstas när Bajens dåvarande – senare bortjagade – ordförande Staffan Thorsell i ett öppet brev dundrade mot de som bråkar och förstör, och menade att dessa personer inte är några riktiga Hammarbysupportrar. Då vet jag att Thorsell fick kritik från såväl skuggfigurer som Broder Birro – som menade att vi måste förstå passionen – till representanter för Hammarbys officiella supporterorganisation:

– Jag kan inte acceptera att han går ut och bestämmer vem som är bajare och vem som inte är det. En sådan bedömning kan inte ens jag göra. Som ordförande i Hammarby kan han inte gå ut med sådana uttalanden, sa Daniel Sundqvist, ordförande i Bajen Fans.

Så vad är det för folk vi har att göra med – passionerade supportrar eller huliganer? I min värld skadar deras handlingar Hammarby och svensk fotboll. Det här skadar Hammarby mer än om de 16 personerna står i motståndarklacken varenda match under hela säsongen – är man då en supporter? Det är värt att fundera kring.