Efter noll insläppta mål och sju poäng första tre matcherna var det så klart bara en tidsfråga innan det skulle komma en reaktion. Jag pratar om Mjällby. Men siffrorna, 0-3 hemma mot Gefle, är en större överraskning. Skyttekungen Marcus Ekenberg snyggade till resultatet mot slutet. 

Själv följde jag AIK-Örebro framför TV:n, nyss hemkommen från Åre. AIK ser ut ungefär som jag trodde när jag bestämde mig för att tippa dem sjua: den finske målvakten är inget vidare, i backlinjen saknas holländaren och längst fram argentinaren. Med tanke på Gnagets alla uddamålssegrar i fjol var det klart att dessa spelarförluster skulle bli kännbara. 

…sedan kommer AIK givetvis att klättra i tabellen men som sagt, knappast högre än sjua. Det märkliga är att AIK:s bästa match i år är supercupen mot IFK Göteborg. Kanske sitter problemet även i spelarnas huvuden; efter alla titlar går det inte riktigt att tända till mot gäng som Mjällby, BP, Gais och Örebro. Närmast väntar Gefle och Halmstad…kanske varit bättre med Elfsborg och Kalmar?

ÖSK visade styrka på fler sätt. Att bäste mittbacken Michael Almäck blev skadad märktes knappt. Magnus Kihlberg gjorde ett dominant inhopp. Bedoya och Gerzic är klasspelare, även om Gerzics utvisning var väldigt onödig.

Helsingborg lär ha varit en felaktig avvinkning från fjärde raka segern, Mattias Lindström skulle ha fått göra sitt tredje mål i år. Med fyra raka segrar hade HIF definitivt kunnat läggas till bland guldkandidaterna, nu ska vi inte glömma att Elfsborg väntar i nästa omgång, och efter den matchen kan vi mycket väl prata om ”svängiga Helsingborg” igen.

Om Trelleborg har jag inte så mycket att tillägga efter tredje krysset på fyra matcher.