Åtta i fjol, tappat allsvenskans bäste spelare Henrik Larsson, ny tränare (ifrågasatte Conny Karlsson), rörigt i styrelseleden. Mot det ställde jag nyförvärv i form av Erik Edman, centrale mittfältaren Ardian Gashi samt högeryttern Mattias Lindström samt den rutinerade stommen med Lantz och Christoffer Andersson i spetsen. Jag tycker HIF:s succé är aningen överraskande mot den bakgrunden. Inte desto mindre välförtjänt. Helsingborg har tagit flest poäng i år trots ett hyfsat tufft inledningschema med matcher mot såväl Blåvitt som Elfsborg.

I dag hade skåningarna större problem än mot Blåvitt, den tunga pressen i första halvlek gav ingen utdelning i mål. I stället klev Gashi fram med en individuell prestation av hög klass; först ”väntade” han bort Bajrami, sedan väntade han ner bollen till skotthöjd och vred in den i bortre krysset. En kandidat till…ja ni vet vad. Bra lag har som bekant tur, och tur hade HIF sedan i form av att rutinerade Florén stod och sov på en frisparksretur plus att samme Florén sedan sköt i stolpen från två meters håll när Elfsborg slutpressade. 

Min egen guldkandidat Elfsborg svarade för en ny insats där de har problem att få upp laget och etablera spel på motståndarens planhalva. Det beror till viss del på att de skickar långbollar på två pygméer i form av Keene och Jawo. Som vanligt lite bättre med Avdic på planen direkt efter paus – bra byte av Magnus Haglund – men trycket mot slutet hängde naturligtvis ihop med att HIF backade hem och försvarade sin ledning.

Hur långt kan Helsingborg räcka i år? Tja, mot bakgrund av hur laget brukar svänga upp och ner vågar man inte ta i för mycket. Men alla lagdelar fungerar, från duktige målvakten Pär Hansson till anfallsparet Rasmus Jönsson/Erik Sundin som har ett oväntat bra och effektivt samarbete. Lägg därtill den rutin som finns i laget och hyfsad bredd med bland annat Makondele på bänken. Det man kan oroa sig för är skador på Gashi eller Lantz på centrala mittfältet, där är HIF sårbara. Annars finns just nu inga tecken på att laget plötsligt skulle sluta ta poäng om man håller sig till sin spelmodell med hög press, hårt arbete och konsekvent kantspel.

Noterbart i övrigt från Olympia: Henke Larsson redan i ”gubbhörnan”. Inte en själ under 70 i klungan runt Henke. Vad händer, Larsson?

Mer från eftermiddagen:

Starkt av Mjällby att resa sig från hemmasmällen mot Gefle (1-3) och vända underläge borta mot Halmstad 0-1 till 2-1. Utan Tobias Grahn på planen, utan Markus Ekenberg i målprotokollet. Det finns uppenbarligen mycket att ta av på Listerlandet detta fotbollsår. Tyngre för Halmstad som inte bara lämnade Örjans Vall utan poäng – de fick dessutom Anel Raskaj skadad. 

…just HBK är nästa motståndare för regerande mästarna AIK, onsdag på Råsunda. En match som andas en hel del ångest, inte minst med tanke på AIK:s enorma problem att göra mål, fällda av Gefle och förre AIK-spelaren Alexander Gerndt. Gerndt nu uppe på fem mål, Robert Åhman-Persson i Malmö FF har gjort tre – bägge är spelare som ratats av Gnaget på olika sätt. AIK har alltså gjort ett mål på fem matcher – totalt. Att Ivan Óbolo skulle saknas visste vi – men så här mycket? Mikael Stahre och kompani får se upp, det är på väg att utveckla sig till en riktig mardrömssäsong. Det vill nog till att nye brassen Clecio är en riktig kvalitetsspelare om han ska ”ta AIK ur krisen” som det nu heter i rubrikerna. Han är åtminstone större än Flavio (187 cm/82 kg), alltid något.

Ett lag som möjligen känner lika mycket ångest, fast på en helt annan planet, är Manchester United. Följde matchen mot Blackburn och efter uttåget ur Champions League kom nästa smäll: 0-0. Nu är det upplagt för min PL-segrare Chelsea att ta hem ligatiteln. Martin Olsson imponerade en del för Blackburn mot motstånd på allra högsta nivå och jag börjar svänga lite; kanske är tiden mogen att kasta ut honom ”på det djupa”, som Erik Niva brukar uttrycka det. Alltså Erik Hamréns landslag. Men inte som vänsterback – utan som vänsterytter?

Tillbaka till allsvenskan där Gefle alltså tuffar på. Även om AIK nu är helt ur slag är det naturligtvis en tung skalp och inte bara det; tredje segern på fem matcher och faktiskt häng på toppen. Tacka Gotland för det (även om Gerndt fick springa igenom väldigt enkelt bredvid Walid Atta).

Pär ”Pärlan” Ericsson är en spelare att tro på, och när han fick chansen i en ny roll, som ensam spets mot Brommapojkarna, levererade han direkt. Men IFK Göteborg tog inte tillvara på ledningen och även här får tränarna se upp – Blåvitt är, som jag upprepat ett par gånger, det storlag tillsammans med AIK och Kalmar som underpresterat mest. BP gjorde mål på hörna och det är inte första gången defensiven fungerar dåligt på fasta situationer.

Störst problem har nog ändå Kalmar. Förlust 3-2 Malmö FF i dag och nio insläppta mål så här långt. Det jag sett av KFF:s försvar är en värre hönsgård än Brasiliens VM-lag -82. Visserligen gör Kalmar en del mål framåt, men varken i rätt matcher eller tillräckligt många.

Kalmar, tillsammans med Blåvitt, har heller inte så mycket att skylla på, till skillnad från AIK som tappat många tunga pjäser och ganska väntat fått problem. Men vad ska Kalmar och IFK Göteborg egentligen skylla på om inte detta vänder? Mätta spelare och tränare? Eller kommer det visa sig om ett tag att det bara handlade om de dåliga gräsmattorna?

Elfsborg har naturligtvis också startat sämre än väntat men inte riktigt lika illa, är ändå känslan.

Till sist MFF. Hänger på den topp fyra som nu börjar utkristallisera sig på allvar; HIF, MFF, Häcken och Mjällby. När till och med vikarierande finske vänsterbacken Markus Halsti kliver fram och avgör matcher är det klart att vi måste börja räkna med di blåe på allvar. Alla fyra lär inte ligga kvar där uppe när allsvenskan ska summeras, men jag ger åtminstone tre av dem bra chanser.