Jag skrev det efter 2-1 hemma mot Chelsea, och även om vi inte riktigt trodde på detta fantastiska Inter då, så är det värt att upprepa: ”Ett bättre Inter än jag någonsin sett tidigare i Champions League. Den fart som laget så ofta saknat finns nu på ett antal offensiva positioner”.

Denna speed – och en defensiv aggressivitet som nästan höll Helsingborg-klass – gav en 3 – 1 – s e g e r hemma mot Barcelona i första semifinalen i Champions League 2009/10.

Den medvind Mourinho piskat in i sitt gäng gör att det tamejfan är fördel Inter inför returmötet på Camp Nou. Vända 0-1 till 3-1 är starkt.

Milito och Sneijder stora hjältar (även om Militos mål såg ut som offside), men också en backlinje som visade att sätter man försvarsspelet mot Messi går även han att stoppa. Det är liksom annat än att möta Arsenal.

När Barca möter riktigt bra motstånd får spelare som Dani Alves problem defensivt. Vi såg flera exempel på det i kväll. Att Alves sedan kanske skulle haft straff – och inte varning – mot Sneijder bör så klart också nämnas.

Zlatan var överhuvudtaget inte med i matchen. Steget efter i alla dueller. Vilken ödets ironi för vår superstjärna om det nu blir ”vänsterbacken i Lyon” som får spela Champions League-final i stället. Finns nog en och annan i vårt landslag som inte kan låta bli att flina lite extra åt det – speciellt som Zlatan i kväll byttes ut mot vänsterbacken Abidal. Som kom till Braca från – just det, Lyon.

…Zlatan har spelat för lite vänsterback, det är vad han har gjort?

Jag är inte den som brukar ställa mig på barrikaderna för att mindre lag och nationer tvunget ska överraska, jag vill ha de stora elefanterna vidare, men det finns något sympatiskt i detta Inter som redan skickat ut Chelsea, och nu har en bra chans att göra det samma med ett Barcelona som dominerat i Champions League i snart två års tid.

Så nu håller vi på Inter, okej?