Startsida / Inlägg

Räkna aldrig bort Bayern och Klose

av Robbie Lauler

Det är bara att konstatera…det går aldrig att räkna bort Bayern och Klose. Uträknade igen efter att ha varit utspelade…sedan skickar Robben in den mest kliniska volley jag sett sedan Zidanes i Champions League-finalen 2002. Eller det var kanske att ta i men det var en jävla volley av Robben – även om markeringen var svag.

Det var en makalös vändning och glöm inte att Bayern gjorde det med Klose på bänken, som vilade inför större uppgifter, de riktigt stora.

…ändå var det inte kvällens hårdaste skott. För Bastos frispark – i den andra matchen – (han har ett fruktansvärt skott) träffade Gourcuff rakt i bröstkorgen. Det var bland det värsta jag sett. Gourcuff hann varken flytta på sig eller få upp händerna och flög bakåt som han ställt sig i vägen för ett pumphagel. Sedan tog stackars Gourcuff mark likt en nyfälld tall. Jag trodde inte han skulle resa sig och det tog också några minuter.

I det här överraskningarnas Champions League – inte ett engelskt lag i semifinal – blev det ett nytt favoritfall och det blev bjässen Manchester United. Eller som min kompis Kalle som hejar mer på Tyskland än Sverige messade med stora bokstäver:
 
– PANZER!
 
Ingen aning vad det betyder men det låter hårt.
 
Ser vi någonsin sir Alex Ferguson igen? Å andra sidan var det tre grova misstag på planen som sänkte United:
1. Organisationen i backlinjen sekunder innan paus när Olić reducerade.
2. Rafaels utvisning.
3. Markeringen när Robben fick på årets volley.
Sedan var United nere i brygga. Bayerns tränare van Gaal hade agerat medan sir Alex och hans spelare tvekade mer och mer.
 
…det kanske är långsökt men sir Alex pratade innan matchen om ”att Robben är inget vi oroar oss för” och sedan inte en jävel som bryr sig om att markera honom. Efteråt menade sir Alex att det bättre laget hade förlorat över två matcher…men vad är det värt?
 
Nu har vi semifinaler mellan Inter och Barca, mellan Lyon och Bayern München. Vi kan alltså få en final mellan Zlatan Ibrahimovic och Kim Källström.
 
…framför allt stort för Kanon-Kim – eller Kim Il Lyon som vi snart får börja kalla honom – att ha en seriös chans på en CL-final…om nu inte Lyon gör misstaget att räkna bort Bayern när de verkar nere för räkning.

Fantastiska matcher avlöser varandra men vi ska inte glömma som vi lätt gör: det har varit så i några års tid nu i Champions League. Kvaliteten har varit genomgående hög…i alla fall offensivt, framför allt offensivt.

Fröken Frändén och jag zappade mellan matcherna och lyckades missa fyra av sex mål. Men det var omöjligt att välja bort någon fajt helt.

I skuggan av allt detta har José Mourinho redan startat ett uppsnack inför Inter-Barcelona som kan komma att nå världsklass:

Först om hans tidigare semifinaler:
– En gång vann jag, en gång förlorade jag på straffar och en gång förlorade jag trots att bollen inte var över mållinjen. Vi får se vad som händer den här gången. 

Sedan om första mötet nu:
– Jag skulle gärna ta 0-0 hemma för då tror jag vi skulle få se ett annat Barcelona i returen. 

Till sist:
– Vi har rätt mentalitet nu. Om vi inte vinner i år så kommer det ske snart.

Som sagt, snudd på världsklass när det gäller spelet utanför planen.

  • Tjänstgörande sportredaktör: Fredrik Pettersson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB