…ändå var det inte kvällens hårdaste skott. För Bastos frispark – i den andra matchen – (han har ett fruktansvärt skott) träffade Gourcuff rakt i bröstkorgen. Det var bland det värsta jag sett. Gourcuff hann varken flytta på sig eller få upp händerna och flög bakåt som han ställt sig i vägen för ett pumphagel. Sedan tog stackars Gourcuff mark likt en nyfälld tall. Jag trodde inte han skulle resa sig och det tog också några minuter.

Fantastiska matcher avlöser varandra men vi ska inte glömma som vi lätt gör: det har varit så i några års tid nu i Champions League. Kvaliteten har varit genomgående hög…i alla fall offensivt, framför allt offensivt.

Fröken Frändén och jag zappade mellan matcherna och lyckades missa fyra av sex mål. Men det var omöjligt att välja bort någon fajt helt.

I skuggan av allt detta har José Mourinho redan startat ett uppsnack inför Inter-Barcelona som kan komma att nå världsklass:

Först om hans tidigare semifinaler:
– En gång vann jag, en gång förlorade jag på straffar och en gång förlorade jag trots att bollen inte var över mållinjen. Vi får se vad som händer den här gången. 

Sedan om första mötet nu:
– Jag skulle gärna ta 0-0 hemma för då tror jag vi skulle få se ett annat Barcelona i returen. 

Till sist:
– Vi har rätt mentalitet nu. Om vi inte vinner i år så kommer det ske snart.

Som sagt, snudd på världsklass när det gäller spelet utanför planen.