Efter 85 låsta minuter blev det till slut ett drama på Camp Nou. Piqué skickade upp två man i korvkön med en småmagisk snurrfint innan han rullade in 1-0 till Barcelona. Sedan var i alla fall min puls rejält höjd resten av matchen.

Men reduceringen var en av få chanser Barca skapade och den kom för sent – även om ”handsen” på Yaya Touré lär diskuteras. Å andra sidan; var inte Piqué offside vid sitt mål?

Inter är i Champions League-final och de ska möta Bayern München. Hade ni sagt det i höstas hade jag garvat och tyckt att ”det får vi verkligen inte hoppas”. Men som turneringen utvecklats är Bayern och Inter moraliska mästare bägge två. Tillsammans har de skickat ut Manchester United, Chelsea och självaste Barcelona. Det är på många sätt en härlig och sympatisk final att se fram emot.

Grunden till Inters seger lades förra veckan på San Siro, den fantastiska 3-1-matchen. I kvällens returmöte gjorde Inter egentligen bara det Chelsea gjorde i fjol; såg till att alltid ha folk bakom bollen och släppte in ett mål mot slutet. 

Utvisningen påverkade egentligen inte Inters defensiv. De fick ge upp sin offensiv helt, Milito tog defensivt ansvar i stället för att ”fiska” på topp. Men så kunde Inter göra tack vare sitt försprång från första mötet. 

Trodde ett tag att Inter skulle krokna men antar att Mourinho utnyttjade utvisningen på Thiago Motta som extra bränsle under halvtidssnacket. Det är klart att det var ett billigt andra kort. Busquets överdrev men det är tillåtet. Annars kan det italienska lag som aldrig filmat till sig en fördel få kasta första stenen.

…kolla ändå in denna Busquets-stilstudie.

Det är sällan vi ser ett så håglöst, temposvagt och statiskt Barcelona i en så här viktig match. Men förra mötet spelarde naturligtvis in. Samt att inte ens Barcelona dyrkar upp en fokuserad defensiv på beställning när det handlar om motståndarspelare av absolut högsta klass. Då krävs spelare som tar tajmade löpningar, bollar som slås med exakt precission och att någon av superstjärnorna kliver fram och presterar det där avgörande. Men Zlatan var inte ens nära, Messi längre ifrån än man trodde och för att Xavi ska kunna briljera krävs att han har någon att briljera med.

Ett konkret exempel: knappt en gång under matchen utnyttjade Barcelona de tillfällen som fanns att anfalla när Inter inte hade laget samlat. Temposvagt och statiskt, som sagt.

…vi ska dock inte glömma Júlio Césars fingerspetsräddning på Messis skott i första halvlek, han är en av Inters stora hjältar.

Min pizzabagare sa till mig att: ”Skriv i tidningen att pizzabagaren säger 1-0 till Inter”. Det blev 1-0 till Barca men vi kan hylla min pizzabagare ändå.

…jag syftar alltså inte på Mino Raiola utan min man i Solna.

Som svensk lider säkert många med Zlatan. Hans dröm om att vinna Champions League är fortfarande bara en dröm. Först nästa år kan den bli verklighet. Ödets ironi att ex-klubben nu går mot titeln. Måste kännas ungefär som när man inser att ens gamla brud hittat en snyggare kille.

Zlatans debutsäsong i Barcelona kommer på sin höjd att beskrivas som godkänd. Hans position i klubben är kanske inte osäker, men i alla fall ett ämne det lär spekuleras kring.

Skulle Zlatan ens spelat från start i kväll? undrar någon. Ja, det tycker jag ändå. Pep Guardiola räknade säkert med att Inter skulle backa hem, logiskt betyder det en del inlägg och situationer i boxen. Där ska Zlatan vara stark. Men det blev inget av det. 

Ingen Zlatan, ingen Kim Källström – men McDonald Mariga är i Champions League-final. Alltid något.

Det finns en fråga som är större än allt annat nu: vad sa Mourinho när han bröt Zlatans och Guardiolas taktiksnack inför andra halvlek?

…nej det finns en fråga till föresten: är Messi fortfarande världens genom tiderna störste och bäste fotbollsspelare? Vad säger ni, Viasat? Inte riktigt läge att plocka upp den pucken i kväll, kanske.

Till sist; grattis ändå Zlatan. Dina gamla polare är i Champions League-final.