Mikael Stahres stora misstag inför 2010 var att han inte kunde läsa hur spelarförlusterna skulle slå mot AIK.

Han, spelarna, klubben och fansen gick in i säsongen 2010 med en attityd som var ungefär att ”Vi tar det i år igen” vilket var en fantasi utan verklighetsförankring. AIK vann med relativt liten marginal i fjol, många uddamålsvinster och Ivan Obolo stod ensam för jag vet inte hur många poäng. Stahre och AIK skulle sagt:

– Det här är tyvärr svensk fotbolls problem. Det bästa laget blir sönderköpt. Vi har tappat flera av våra bärande spelare. Det kommer bli jävligt tufft.

Med en sådan inställning tror jag att både han själv, klubben, spelarna och fansen haft lättare att förhålla sig till en dålig start. Nu satte Stahre onödigt mycket tryck på verksamheten genom sin dryga inställning till årets säsong.

Ska man vara krass uträttade Stahre inte särskilt mycket i AIK, även om trippeln med rätta gör honom stor bland fansen. Men större delen av laget var på plats när han tog över. Stahre lyssnade på truppen och insåg att här behövs kontinuitet i laguttagningarna efter Rikard Norlings ständiga ändringar av både startelvan och taktiken. Det gav ett SM-guld.

Nu sticker han plötsligt till Panionios i Grekland i en manöver som utifrån betraktat kan verka som att han flyr för att slippa eländet, men innan vi slår fast det bör vi få veta hur Stahre och AIK resonerat.

Björn Wesström, sportchefen, tar över. Wesström har begränsad erfarenhet som tränare (knappast steg 4?). Jag kan inte se annat än att han är en tillfällig lösning (oavsett vad som sägs). Gissningsvis presenteras ett nytt namn i sommar – Johan Mjällby borde vara ett hett tips.

Jag är inte säker på att det spelar någon större roll att Stahre försvinner. Han satte sig själv, klubben, spelarna och fansen i onödigt besvär och körde fast. Uppenbarligen anser Mikael Stahre att han som tränare inte har verktygen att reda ut situationen – eller så är det så enkelt som att äventyret i Grekland lockar mer. Och hur länge har han i så fall haft fokus på det?