Värt att notera är att i såväl England som Italien och Tyskland har vi nu sett dubblar den här säsongen: Chelsea vann ligan och cupen, precis Bayern München och Inter. Nästa lördag får vi en trippelvinnare. Jag vet inte exakt vad det säger, men både Bayern och Inter förtjänar utan tvekan sin plats i Champions League-finalen.

Barcelona är utslaget ur både CL och spanska cupen men kan rädda säsongen i kväll…eller de räddar säsongen ikväll kanske jag ska skriva. Missar tyvärr spanska ligaupplösningen då jag själv spelar match, men det är väl ändå avgjort efter första 45…

Följde Siena-Inter, det var spel mot ett mål, även om Albin Ekdal, ordinarie centralt på mittfältet, hade en jättechans att skicka in 1-0 redan efter några minuter. Annars såg Siena relativt ointresserade ut.

…men tänk om Júlio César ställt till det på slutet, så långt borta var det inte när han tappade ett inlägg.

Lite nyfiken var jag på vad José Mourinho skulle hitta på vid slutsignal, han rörde knappt en min under matchen (förutom ett och annat utbrott på Militio). Men mr Mourinho gick rakt ner för en trappa och försvann. Det kanske börjar bli tjatigt med alla titlar.

…men sedan, vid prisceremonin, såg han ut att vara rörd till tårar. Även tuffa killar grinar tydligen.

Sedan kan man fundera över att publiken i det fotbollstokiga Italien lydigt stannar kvar på läktaren, medan folk i Sverige tvunget ska ut på planen under pokalutdelningen.