Efter VM:s mest givna 0-0-match (jo faktiskt, till och med jag drog in stålar på det) var det inte fel att bänka sig framför VM:s första straffdrama. Säga vad man vill om straffar men det är inget du nickar till under. Att dokumentären ”Hannibal” utgick gjorde inget.

Paraguay vs Japan, Villar vs Kawashima, Honda vs Barrios.

Inget av lagen imponerade på mig under 120 minuter, även om bägge hade sina chanser. Det var lågt tempo, tillknäppt och få minnesvärda händelser.

Men ett straffdrama är ett straffdrama. Inget du nickar till under, som sagt.

Jag trodde på Japan, det känns som att japaner och koreaner saknar nerver, men Barreto inledde bergsäkert för Paraguay. Endo klev fram, rörde inte en min, såg ut som en samuarj och väntade in bollen i bortre.

Barrios gjorde inget misstag, Hasebe tvingades lägga om bollen, men rörde inte en min, såg ut som en samuraj och hängde upp den i tvättlinehöjd.

Riveros fixade 3-2, sedan klev högerbacken Komano fram, rörde inte min, såg ut som en samuraj – men skickade bollen stenhårt i överliggaren.

Valdez gjorde 4-2 till Paraguay, att Honda körde samuraj-style hjälpte inte – Cardozo var iskall i avgörandets stund.

5-3 till Paraguay – och åtta riktigt bra straffar av nio.

Jag har inte varit särskilt imponerad av Paraguay tidigare – nu är jag det. Av deras straffskyttar, alltså. Tre inhoppare sköt = tre mål. Förbundskapten Martino ska också hyllas.

För Komano återstår däremot bara en väg…

Tack ändå, Japan, turneringens mest oväntade åttondelsfinalist sett till förväntningarna på förhand, strykgäng i Grupp E.

Paraguay – VM:s mest oväntade kvartsfinalist – har en minimal chans att överleva en omgång till. Det är att den matchen också går till straffar.