Det var min gode vän Fröken Frändén som sa det. Ett inslag om stjärnkampen mellan David Villa och Christiano Ronaldo hade precis rullat i SVT och i studion höll Frändén med om att Ronaldo är Portugals stjärna men menade att stjärnan i Spanien är Laget snarare Villa.

Jag skulle vilja hävda att det blev tvärtom.

Portugal skakade de regerande EM-mästarna tack vare att lagmaskinen fungerade klockrent i 60 minuter.

Spanien vann matchen på grund av en enskild stjärnas påpasslighet.

Efter att ha sett fyra matcher i detta VM med Spanien är jag inte förvånad över matchbild eller matchutveckling. Spanien hackar – David Villa fungerar. Han har burit det här laget på sina axlar genom turneringen. Forwarden – världens bästa just nu – spelar på sin högstanivå medan lagkamraterna ligger en bit under. 

Jag har inga sympatier för vare sig Spanien eller Portugal, därför är jag objektiv i min analys: i dag tycker jag lite synd om Portugal. De var bättre i första halvlek. De hade vind i seglen och kursen inställd på kvartsfinal. Men är det något lag du inte ska hamna i underläge emot – efter Brasilien–  är det just Spanien.

Ett ögonblicks förvirring i den solida backlinjen – skapad av ett spanskt byte där tunge Llorente plötsligt kom in och bröt mönster – gav ett läge för Villa där han sällan missar men ändå var nära att göra det.

Alltså gick det som det gick – Ronaldos tårar part IV.

(Efter EM -04, VM -06, EM -08).

Till sist; grattis till semifinalplatsen, Spanien. Ni är där utan att ha imponerat särskilt mycket.