Ett tag i början av andra halvlek kändes det inte riktigt som den här turneringen skulle överleva längre. Uruguay i VM-final…nja, helst inte.

Hade Uruguay vunnit detta, och sedan fått Spanien i final, då hade jag bokat biljett till Sex and the City II på Heron City 20.45. Nu finns fortfarande chansen att vi får en värdig final mellan Tyskland och Holland. Eller så bli det en okej final mellan Spanien och Holland.

Matchen då? Nja, förutom tre vackra mål en gäspning till semifinal. Uruguay hade en stark period efter sin kvittering och en bit in i andra halvlek. Holland var skakade och klart störda av den höga press de ställdes emot. Men Holland har i Robben, Sneijder och Kuyt (jag vill nämna honom också) klasspelare som kan vända den typ av psykologiska underlägen man försatt sig i.

Efter det turliga 2-1-målet var det aldrig något snack, och definitivt inte efter Robbens svettiga 3-1-nick, en panna i klass med brasse-Juans mot Chile. 

Okej då, det tände till på övertid, framför allt då domaren vägrade blåsa av.

Då kom också matchens prestation: van Persie blockade en halvvolley från tre meter med höger kind för att sedan jogga vidare som om han inte alls blivit knockad av Mike Tyson.

Vi gratulerar Holland till sin första VM-final sedan 1978. Nej, jag trodde inte de skulle nå så här långt. Men i dag visade de – i perioder – sin offensiva klass.

För första gången under den här turneringen.