Det sägs att Tyskland alltid vinner till slut. I semifinalsammanhang stämmer det hyfsat bra. De har spelat elva semifinaler i VM-historien och vunnit sju. I finalerna har det däremot inte gått lika bra, tre vinster på sju försök, Tyskland vinner ”bara” drygt 40 procent av sina finaler jämfört med drygt 60 procent av sina semis.

Spanien har aldrig spelat semifinal i ett fotbolls-VM vilket talar emot dem. En ännu större fråga är var Spanien står. David Villa har burit laget på sina axlar, lagkamraterna har inte imponerat spelmässigt så här långt. Ändå lever myten om ”det roliga” Spanien kvar. Vi väntar i match efter match på att de ska blixtra till, få igång sitt tiki-taka. Men hittills icke.

Ändå känns semifinalen öppen. Tyskland saknar Müller, Villa gör minst ett mål och Tyskland gillar inte att hamna i underläge (läs; Serbien). Fajten Lemurerna vs Lauler är oviss (nåja).

I den andra semifinalen räknar jag kallt med att Holland vinner. Uruguay saknar Suárez och ett knippe mittbackar och har – om man ska vara ärlig – haft en lätt väg. Grupp A visade sig vara en av VM:s svagaste med ett Frankrike som imploderade av intre stridigheter och en värdnation svagare än förväntat. Endast Mexiko stod för ordentligt motstånd. Sedan knapp seger mot Sydkorea (L L L) och en ännu knappare mot Ghana (L L L L). Nu ställs de mot sitt första L L L L L-motstånd. Ja, det är bara att erkänna att Holland är klart starkare än jag trodde från början – går man till semifinal i VM efter att ha slagit ut Brasilien tillhör man givetvis de bästa.

…eller är traditionens makt så stor att Uruguay upprätthåller världsordningen med att europeiska länder aldrig vinner VM som spelas utanför Europa? Det hade i så fall varit VM-historiens största sensation.

I alla fall sedan 1950 då samma Uruguay vann VM i Brasilien. Vi kanske ser ett tecken i skyn där.