Ja herregud vilken pärs detta måste varit för supportrar till i första hand AIK men också Halmstad och övriga bottenlag som följde matchen.

Till och med en annan hade svårt att sitta still mot slutet, trots att jag inte bryr mig om resultatet på det sättet.

2-1 till Gnaget till slut.

Jag har en teori om att AIK måste ha fixat kontraktet innan sista matchen mot Åtvidaberg. Får Gnaget en direkt avgörande match är det klar fördel Åtvid: för nykomligen är det en positiv möjlighet och chans att nå kvalplats, för regerande mästarna vore det total ångest och risk att åka ur.

Därför betydde segern mot Halmstad allt – och inget. Bottenstriden är fortfarande öppen. Vinner AIK mot Elfsborg i nästa match, då är Gnaget klara. Men dagens AIK vinner inte på beställning mot Elfsborg. Om Gefle då går rent mot lag som inte har så mycket att spela för – Djurgården och Göteborg – kan AIK lik förbannat tvingas kvala eller åka ut vid förlust mot Åtvidaberg i sista.

Men inget snack om att de tre poängen i kväll var viktiga.

Tills vidare kan vi konstatera två saker:

1. AIK har två raka sedan Dulee Johnson ”försvann”.

2. Det finns ett par journalister och allsvenska tränare som sågat Alex Miller jäms med fotknölarna som sitter lite illa till just nu. Jag säger som jag gjort ända sedan i somras: Miller har gjort skillnad och det är inte så lätt i ett lag som var totalt under isen redan efter några omgångar av allsvenskan.

Det fanns många svåra bedömningssituationer i matchen Halmstad-AIK men jag kom till samma slutsats som Martin Hansson vid samtliga ”avgörande” beslut. Det känns nog inte särskilt rättvist för HBK men Hansson tog beslut enligt regelboken, om jag inte är helt snett på det.

AIK, Åtvidaberg och Gefle – ingen är säker, alla har chansen. Gais och HBK tror jag garanterat fixar det här – till skillnad från BP som ryker.

Till sist en första ledtråd för torsdagens Laul Calling-gäst: han tog det aldrig särskilt lugnt på planen.