Alex Miller hade ett uppdrag – att rädda AIK kvar i allsvenskan. Han lyckades med det, nu går han och klubben skilda vägar. Miller är naturligtvis inte AIK:s framtid, ingen har inbillat sig det. Men han gjorde ett bra jobb. Likt the Wolf i Pulp Fiction (”That’s thirty minutes away. I’ll be there in ten”) klev han in och löste ett problem – att Gnaget höll på att rasa ur allsvenskan.

Eftersom Miller och AIK hade enats om ett tvåårskontrakt var det inte hundra att skotten skulle försvinna redan nu, bara 99. Kanske skulle han behövas för att släcka bränder även 2011. Men nu är han borta och det brutna kontraktet kostar inte AIK något. Fine.

Det kommer att pratas om Stuart Baxter, om Mikael Stahre, om Rikard Norling. AIK-fansen är särskilt nostalgiska har jag märkt. Men jag är tveksam till ett gammalt namn som lösning, möjligen Baxter i så fall, under den bron har det runnit mer vatten. Men är han intresserad? Svårt att se det. En annan idé är Benny Lennartsson som tidigare varit sugen på just AIK.

Mitt förslag är som ni vet Lasse Lagos. Envis, tjurskallig, med tålamod som ledord, och en tillräckligt tung ryggsäck för att inte vika ner sig oavsett vad media, supportrar eller en inkompetent klubbledning säger. Snubben bor dessutom 30 meter från Råsunda, om han inte flyttat.

Den förre förbundskaptenen i Gnaget, det skulle i alla fall vara underhållande att bevaka.

Till sist: hur kul är det att vara Björn Wesström? Hans uttalanden för tre dagar sedan framstår nu som rena lögnerna. Men Wesström kanske togs på sängen av beslutet (vilket låter märkligt), precis som spelarna ska ha gjort (det gör de däremot alltid i AIK).

Att fansen ville ha bort Miller råder inga tvivel om, men hur det gick till denna gång vore intressant att få reda på. Värt att kolla upp.