Försäsongslandskamper med otränade och orutinerade spelare mot udda motstånd på andra sidan jordklotet ska tas för vad de är. Segrar ger rankingpoäng vilket har betydelse vid EM– och VM-lottningar men det är inga riktiga landskamper jämfört med vad vi ser framför TV:n under kval och mästerskap då bästa spelarna är tillgängliga.

 

Någon vidare kvalitet på fotbollen kan det aldrig bli i januari, i går var inget undantag.

 

Botswana, som saknade åtminstone fem av sina bärande A-landslagsmän, rullade bollen långsamt i sidled och hade Sverige varit mer aggressiva och pressat högre upp kunde den här matchen slutat 3-0 i stället för 2-1. Men värmen och att det är tidigt på säsongen gjorde att Sverige fuskade en hel del. Det blev en jämn match resultatmässigt trots att Sverige var bättre på så gott som samtliga positioner.

 

Det svaga motståndet gör det svårt att värdera de färska landslagsmännens insatser. En spelare som vänsterbacken Pierre Bengtsson var fin i offensiven men hade en lugn eftermiddag defensivt. Sebastian Eriksson frispelade Alexander Gerndt till 1-0-målet men å andra sidan klarar en strakbent att sätta in bollen bakom en högt stillastående motståndarbacklinje som försökte ställa Tobias Hysén offside.

 

Positionsmässigt var Adam Johansson en av de mest intressanta spelarna på förhand. Det ”riktiga” landslaget skriker efter högerbackar och Johansson har en realistisk chans på en startelvströja redan i kvalet mot Moldavien i mars. Adam försämrade inte sina chanser men stärkte dem inte heller.

 

Jag nöjer mig med två tvärsäkra åsikter: Anders Svensson, 34, var – som vanligt i januariturnésammanhang – bäste svensk och Alexander Gerndt, 24, visade tillräckligt mycket för att belönas med en plats i EM-kvaltruppen.

Som läget är nu kan Erik Hamrén välja på att plocka ut fem anfallare – Zlatan, Johan Elmander, Ola Toivonen, Gerndt och Marcus Berg. Eller så får förbundskaptenen helt enkelt spola Berg. Mot bakgrund av den utveckling Gerndt haft senaste året vore det uppseendeväckande att hålla honom utanför landslaget i vår.

 

Landskampen sammanföll med releasen av nye AIK-tränaren Andreas Alms bok ”Se på spelet” som redan skapat viss debatt hemma i Sverige. Alm och idrottspykologen Johan Fallby menar att spelförståelse är avgörande för att lyckas i fotboll. Exempel på män med extrem spelförståelse – eller fältherrar som Alm kallar dem – är Cesc Fabregas, Xavi, Andrés Iniesta, Zinedine Zidane samt vår egen Zlatan Ibrahimovic. 

Men vad är egentligen spelförståelse? frågar författarna retoriskt.

 

I Sverige har de försök som gjorts att förklara saken genom Zlatan fallit platt då Zlatan mest pratar om hur han ser bilder för sitt inre.

– Det är bilder på vad som kommer hända på planen och hur jag ska göra då, säger Zlatan.

Det här avfärdar Alm och Fallby som fantasier och inbillning. Ingen kan se in i framtiden. Spelförståelse är varken magi eller trollkonster, det handlar helt enkelt om att släppa bollen med blicken och studera sin omgivning, att se på spelet, ta in vad som händer runtomkring.

 

Mot bakgrund av Alms kritik mot svensk fotboll var det intressant att se hur feltränade många svenska spelare är: i matchen mot Botswana syntes det tydligt att många tittar på bollen, tar emot den för att sedan lyfta på huvudet för att orientera sig. 

En fältherre har orienterat sig innan han får bollen och använder sitt förstatillslag för att komma vidare i anfallet direkt.

 

Eftersom jag diskuterat boken med Andreas Alm senaste dagarna bad jag honom slänga ett getöga på landskampen för att hitta intressanta situationer. Alm fick dock aldrig in den nya TV-kanalen (bra där TV4) och messade i stället kort och koncist:

Jag tänkte inte så mycket på det förrän än Anders i 74:e minuten bröt ett botswanskt anfall, fick skottläge, valde en skottfint för att komma i en bättre position och vred in 2-1-målet i bortre krysset med ”fel” fot.

 

 

Ett närliggande exempel är Zlatans mål mot Lecce i söndags. Få spelare hade nog likt Zlatan kunnat lyfta blicken, orientera sig om sin egen position i förhållande till målet samt målvaktens placering, samtidigt som han tar emot en långboll och brottas med två försvarsspelare.
Att Zlatan lyckas med detta och väljer att lobbskjuta från distans är ett bra exempel på att kunna släppa bollen med blicken vilket är grunden till spelförståelse.
– Men för att lyckas räcker det inte enbart med spelförståelse, påpekar Andreas Alm.

Det är sant: för att Zlatan skulle göra mål mot Lecce krävdes teknik för att få iväg halvvolleyn med ”fel” fot i perfekt båge över målvakten. Den sista delen har inte så mycket med spelförståelse att göra.