Rubriken är korrekt. Någon annan slutsats kan jag nämligen inte dra efter att i dag ha genomlidit mitt livs första skidtävling…

…Värmdöloppet, knappa 4,5 mil.

Jag stapplade i mål som en av de sista på 4h33min (plats 199 i motionsklassen för herrar). Jag slapp repet men tiden var egentligen tre minuter över maxtiden. Som tur var registrerades åkare upp till cirka fem timmar.

Anledningen att jag körde? Tänkte försöka komma undan startgrupp tio i Vasaloppet om en månad. Hamnar man där bak, ja då gör trögt i början. Minst sagt…kolla bara hur trångt det var i starten av Värmdöloppet…

…så om inte min tid i dag räcker, får jag hoppas att jag kan klippa ett par startgrupper på mitt namn.

I alla fall: tekniken sitter hyfsat, flåset är bra, jag tar det lugnt med sprit och tobak och muskler har jag alltid haft. Mitt problem: jag väger för mycket.

Att ta 88 pannor framåt när det börjar luta uppåt i ett skidspår kräver ungefär samma kraft som att få spinn på en sådan där jättekula i järn som man river höghus med. Jag måste alltså ner i vikt. Jag har en knapp månad på mig och jag avskyr alla dieter som förbjuder pizza och lösgodis.

I dagsläget är jag – helt krasst – för tjock för Vasaloppet. Jag kommer inte fixa det. Inte dubbelt så långt som i dag. Inte en chans. I slutet hade jag kramp i båda armarna och fick till och med fuskskejta en bit, annars skulle jag varit kvar på ön fortfarande.

Det får lösa sig på något sätt, eller så blir det till att hitta en skada. Som kroppen känns just nu inga större problem…

Annars var det en annorlunda upplevelse att vistas med 881 friluftsmänniskor. Att jag hade den här i fickan räckte för att känna sig som rebell för en dag…

…Bank skickade ett SMS strax innan start apropå det luriga fjällrävenfolket:
”Tänkte skriva ’vänd inte ryggen till någon’ men inser att risken är minimal”.

Jag försökte bomma en cigg av en snubbe. Han tittade på mig som om han stod öga mot öga med Hin Håle själv.

Några outlaws fanns det. Såg till exempel en kroppstrumpa dra en en lina från toaringen.

…ja en lina Enervitene sportpulver alltså.

Men i spåret är vi alla lika.

Efteråt…herregud, kroppen förstörd. Ni vet känslan när tummen låser sig mot pekfingret för att man kramat en stav för länge?

Nä det vet ni inte.

…i alla fall inte ni män.

Men känslan att efter 4,5 bakhala mil från helvetet köpa sig en dubbelbottnad med extra ost, lägga sig i soffan och se Liverpool trycka till Chelsea och Torres med 1-0 – den förstår ni.

Kuyts mål.