Jonas Ernelind – eller Nonno, ingen kallade honom något annat vad jag minns – var från Partille, precis som jag. Också 76:a, skulle fylla folköl 31 mars. Vi var inte nära men kände varandra.

Nonno var handbollskille och vi blev vänner -91 eller -92 när vi jobbade ihop under Partille Cup. En skön, underfundig och begåvad snubbe som gärna höll sig lite i bakgrunden. På den tiden var han inte någon av de stora Sävehoftalangerna. Vi gick på Porthälla gymnasium ihop en kort sväng, jag hoppade av efter ett halvår.

De som känner Nonno på riktigt ska teckna bilden nu men precis som jag genuint gladdes – och förvånades – över hans välförtjänta och ihopkämpade succé på högerkanten i något av handbollsmästerskapen i början av 2000-talet högg det till i mig i går kväll när jag såg rubriken: ”Handbollsspelaren Jonas Ernelind död”. Jag hade ingen aning ens att han var sjuk.

För helvete, 34 år, fin tjej, två barn och relativt nyligen startat upp en civil karriär inom IT-branschen. Cancern slog till för några år sedan men han såg alla matcher med Sävehof, oavsett hur han mådde. Det påminner oss om att ta tillvara våra dagar, vi som fortfarande lever och mår bra.

I dag möts Sävehof och Hamburg i handbollens Champions League, två klubbar Nonno representerade som spelare. Jag tror inte han missar den matchen heller.