Ett spelmål, två frisparksmål, tre assist och en bommad straff.
AIK:s fjolårssäsong?
Nej, Wandersons facit efter två matcher.
Blir han kvar i Gais efter sommaren vinner han väl skytteligan igen.

Som ganska nyinflyttad i Stockholm i början av 2000-talet spelade jag i dåvarande division tre-laget Arameiska Syrianska. Vår tränare under en period hette Conny Bååth som ville bygga laget enligt en brasiliansk modell. Bååth hade besökt Fortaleza Esporte Clube i nordöstra Brasilien och kom tillbaka med en vision om ett blixtrande omställningsspel och en taktisk formation som jag vid den tidpunkten vare sig hört talas om eller själv spelat i: 4-2-3-1 (jag fick den offensiva högerkanten, en besvärlig position där du ska vara kantspelare, komma in centralt för att hota i djupled samt försvara din kant).

Varje gång vi gjorde något bra i träning eller match vrålade Bååth ”Fortaleeeeeza” som blev vårt stridsrop innan han plötsligt avgick efter en 7-3-förlust mot Hammarbys talanglag HTFF med Erkan Zengin i spetsen.
På Örjans Vall i går var det inte mycket ”Fortaleza” över Gais spel – men de har en snubbe som inledde sin proffskarriär i just den klubben: Wanderson do Carmo, 25.

Innan han skruvade in sitt andra raka frisparksmål på två matcher hade Halmstad varit det bättre laget trots spel med tio man sedan minut tolv då Joe Sise visades ut. Fram till att Wanderson la upp bollen på exakt samma ställe som mot Trelleborg fanns inte något i matchbilden som tydde på att Gais skulle utnyttja sitt numerära övertag. Men när den allmänt vårdslöse Tomas Zvirgzdauskas onödigt vräkte omkull Alvaro Santos strax utanför straffområdet förändrades förutsättningarna. Wanderson bytte hörn och bollen tog mark exakt där det är som jobbigast för en målvakt att nå bollen.

Där och då, en kvart från slutet, var matchen avgjord och Gais-fansen kunde börja sjunga ”Vi har sex mer än Blåvitt” utan att ta ut något i förskott. Om sången syftar på allsvenska poäng eller regelrätta samlag är fritt för tolkning, gaisarna var glada i alla fall.
Jag förstår dem.

Efter år av bottenstrider tippades Gais återigen i de nedre regionerna och det började illa med 0-2 mot nykomlingen IFK Norrköping. Två segrar senare är det bara att konstatera att Gais mycket väl kan sluta på övre halvan. Själv har jag dem på kvallplats men det tipset lämnades innan Razak Omotoyossi och framför allt Wanderson värvades. 

Mycket handlar förstås om hur länge brassen blir kvar och om Omotoyossi överhuvudtaget blir spelklar. Wanderson har öppnat för att stanna i Sverige säsongen ut och gör han det blir jag inte förvånad om han vinner skytteligan igen som han gjorde 2009. Definitivt poängligan med tanke på att han slår straffar, frisparkar och hörnor samt att allt Gais anfallsspel går genom hans fötter. Wanderson har redan sex poäng på två matcher – Gais-fansen kunde alltså satt in honom i stället för sig själva i sin ramsa.

Efterspelet kom att handla om att HBK återigen drabbades av röda kort. Jag har inte så mycket att säga om domaren Andreas Ekbergs bedömning i de två situationerna men när det gäller utvisningen på Joe Sise föregicks den av att Mervan Celik sopade undan benen på Emil Salomonsson med frispark som enda följd. Där kändes Ekbergs bedömningsnivå ojämn, Celik skulle haft ett gult.

Paradoxalt nog växte Halmstad när Sise klev av. I stället för att söka den enkla lösningen, ett lyft på den långe forwarden, tvingades HBK att börja spela fotboll. Så länge de gjorde det ägde de matchen. Det mesta gick genom Ivan Diaz som hittade fina kombinationer med landsmannen Raúl Ruiz och på kanterna stormade Salomonsson och Marcus Olsson framåt med en inställning som osade ilska över att återigen drabbats av en utvisning. Plötsligt började samtliga spelare ta ansvar och bara ribban var i vägen för ett ledningsmål.

Exakt vad som hände inför andra halvlek råder delade meningar om. Men efter snacket i omklädningsrummet var det återigen ett försiktigt och säkerhetstänkade Halmstad som lämnade över initiativet. ”Spelarna orkade inte”, hävdade hyllade tränaren Josep Clotet Ruiz och vi får väl tro på det. Om det däremot var spanjorerens order att dra tillbaka styrkorna var det ett klart misstag att inte låta HBK-spelarna själva skriva matchens historia.

Halmstad är tvivelsutan bättre än vad många trodde på förhand men har flera svaga punkter och riskerar att bli kvar i den bottenstrid de redan är indragna i. Ska de dessutom fortsätta att ta röda kort får ”Pep” göra som José Mourinho planerar inför Champions League-semifinalen mot Barcelona: träna på att spela med tio man.
Eller till och med nio.