Domaren Jonas Eriksson dömde två straffar, båda till Elfsborg, båda tjustigt inslagna av Lasse Nilsson.

Den första helt klockren, den andra går att diskutera men jag protesterar inte mot att Eriksson blåste när Niklas Hult gick omkull på Calum Angus som faktiskt fällde ut ett ben åt sidan (även om Hult mest gick in i Angus kropp).

Det ligger nämligen mycket i det Gais lagkapten Fredrik Lundgren sa till mig efteråt. Han var själv involverad i ett par tre straffsituationer där domare Eriksson friade:

– Jag är back, jag är van vid kamp, jag har det inte i mig att falla snyggt. Om man blir stoppad med en knuff när man har ett jätteläge ska det vara straff. Men det kanske görs skillnad för en offensiv spelare som är skolad att gå omkull på ett visst sätt. Då är sannolikheten större att han får straff.

Naturligtvis svårt för Jonas Eriksson och andra, jag tror att det sitter djupt rotat, domarna reagerar mer instinktivt på en spelare som faller snyggt (men inte för snyggt!) än på en tung mittback som försöker stå till varje pris.

Trots att det inte ska vara någon skillnad enligt regelboken.

Ska Gais börja öva på att ramla lite snyggare? frågade jag Alexander Axén.

– Nej för fan, jag gillar engelsk fotboll, vi kör. Men vi ska bli lite smartare i våra egna tacklingar.