Jag kan ärligt talat säga att jag inte var ett dugg orolig inför den här matchen. Med 4-1 borta mot Moldavien i ryggen var den naturliga fortsättningen att Sverige skulle köra över Finland som är svagare än på många år. Seger med tre-fyra mål kändes som det naturliga tipset.

 

Det enda jag reagerade på var när förbundskapten Erik Hamrén intervjuades strax före avspark och motiverade bänkningen av Zlatan Ibrahimovic med att han inte skulle orka 90 minuter, och att Hamrén ville spara honom för att ha honom på planen då de flesta fotbollsmatcher avgörs – sista 30. Jag kan inte påminna mig om att man hör sådana resonemang på den här nivån särskilt ofta.

 

Nu spelade det mindre roll eftersom Zlatan byttes in efter 25 minuter (Ola Toivonen skadad) och då det stod 1-0 till Sverige efter en bra slagen frispark från Kim Källström där just Toivonen plus Olof Mellberg löpte in i bollbanan så att finske målvakten hamnade på hälarna.

Målet i 11:e minuten förstås oerhört viktigt – Sveriges målsättning var att få hål på Finland tidigt.

 

Frisparken kom från högerkanten efter att Anders Svensson, Sebastian Larsson och Mikael Lustig triangelspelat tills Eremenko jr tröttnade och tog en ful kapning på Lustig.

2-0 kom också från höger, Seb Larsson bröt in, hittade Källström som direktstötte i djupled, Zlatan fångade upp och slog till. Ett klassmål.

3-0: Zlatan pressade finske mittbacken Heikkinen åt höger, där kom Larsson i en vildsint löpning och resten var uppvisning.

4-0: Ny Kim-frispark från höger efter att Lustig sparkats omkull igen, finländarna uppe i bastun och Zlatan ensam på bortre stolpen.

 

Den svenska högerkanten fungerar kanske inte hundraprocentigt defensivt men Larsson-Lustig-Svensson sågar sig ofta ofta framåt med korta passningar vilket påminner en del om hur Anders Svensson-Fredrik Ljungberg–Erik Edman lirade en gång i tiden.

 

Femte målet, i matchens slutskede, kom från vänster och även om Bajramis chipp var fin sa det inte så mycket mer än att det bekräftade det totala finska försvarshaveriet denna kväll. Ingen tvekan om att det är Sveriges högerkant som fungerar bäst offensivt.

 

Efter Moldavien-matchen gick det att oroa sig för att Sverige tappar kommandot i perioder under matcher men det tycker jag inte att man gjorde på samma sätt i dag även om Finland stack upp då och då. Men nu var det mer kontrollerat, Sverige drog sig medvetet tillbaka, kanske för att spara kraft, ingen som gått utanför dörren i dag kan ha missat att det varit jävligt varmt.

 

Sverige ligger bra till i kampen om att bli bästa grupptvåa, inte minst med målskillnaden +8 (om man räknar bort San Marino-resultatet) som ingen annan tvåa matchar. I kampen om bästa tvåa gäller: 1) poäng 2) målskilnad 3) flest gjorda mål 4) flest gjorda bortamål 5) Uefa-rank 6) Fair Play 7) lottning.

 

Nästa match är Ungern borta och där vet alla hur det brukar gå – Zlatan avgör på övertid. Tippade inför kvalet att Sverige skulle gå vidare som just bästa tvåa och jag skulle säga att det nu är 80-20 att det blir så.

 

Även om Finland inte bjöd bästa motståndet var det imponerande att se ett svenskt landslag med så få felpass trots att de ofta spelade med ganska hög svårighetsgrad. Lägg därtill det effektiva återerövringsspelet som är så viktigt och lika stor effektivitet när chanserna dök upp och tja, det finns fan inte mycket att klaga på.

Men så kan det väl också få vara ibland?

 

 

Isaksson ++

–

Lustig +++
Mellberg +++
Majstorovic ++
Wendt ++

– 
Svensson ++++
Källström ++++
– 
Larsson ++++ (89)
Toivonen ++ (25)
Bajrami +++
–
Elmander ++ (81)