Inte vilken kväll som helst detta, utan Champions League-premiärkväll.

Därför:

Löst – check.

Chips – check.

Vätska – check.

…sedan bara att köra…trodde jag. Då dök den här snubben upp i rutan…

…Lasse Lagos – check.

Det hade jag inte tänkt på att man ska behöva lyssna på vår gamle förbundskapten en hel Champions League-säsong också.

…här kan Island göra en insats och knyta upp honom på ett fett kontrakt, då kan han bli Lasse Lava med hela Vatnajökull i stället.

Jag tror att det tog 29 minuter innan Lagos ville spy på Rit-Ola Andersson första gången. Han höll sig ganska länge ändå.

Nåväl, mitt matchval blev Barcelona-Milan – utan Zlatan Ibrahimovic, men är det egentligen en förlust? Förra säsongen såg facit ut så här: med Zlatan vann Milan 58 procent av matcherna. Utan Zlatan 78 procent vinster. Vill man vara elak kan man säga att Milan är bättre utan Zlatan…

…eller att man kan bevisa vad fan som helst med hjälp av lite statistik.

När TV-kameran svepte över spelarna vid inmarschen kände jag att ”fan, jag tror jag saknar Zlatan för första gången i mitt liv”.

Skämt åsido, men det hade så klart varit kul om han kunnat vara med mot sina gamla lagkamrater.

Sådana tankar störde inte Milan-spelarna som knappt lät Barcelona känna på bollen innan Pato hade lämnat kvar Busquets och Mascherano på Ramblan och slagit en tunnel på Victor Valdés.

Lite förvånande att man inte ser fler mål av den typen. Backlinjer som försöker ställa offside/kliver upp hamnar allt som oftast på hälarna och bollförande spelare kan många gånger trampa på själva i stället för att söka instick. Men jag vet hur man känner där, det sitter liksom i ryggmärgen att hitta en öppnande passning. Dock inte i Patos system.

Milan gjorde sedan det italienska lag är bäst på – försvara sig – och det tog ungefär en halvtimme innan Barcelona hade tryckt tillbaka dem tillräckligt djupt för att det skulle bli farligt varje gång Messi kom med i spelet. Vilket han gjorde mest hela tiden sista kvarten av första halvlek.

Vid Pedros kvittering handlade Messis förarbete dock mer om att Abate och övriga Milan-backlinjen trodde att situationen var under kontroll – det är den nästan aldrig mot Messi i straffområdet.

Fem minuter in på andra halvlek kom 2-1 för Barcelona via en fin frispark av David Villa efter att Milan hamnat i handbollsförsvar direkt (ja till och med Cassano var nere för att hjälpa till, tyvärr för Milans skull då han orsakade frisparken…).

Resten av matchen blev lite av ett sömpiller. Milan kändes inte nära att hota om en kvittering, men fortsatte att försvara sig bra, Barcelona är fortfarande inte på topp, varken offensivt eller defensivt…och så släppte de till en onödig hörna på övertid, Busquets chanslös i luftduellen med Thiago Silva och 2-2 – kryss i taket.

Om Barca behöver lära sig något om fotboll, kan de lära sig att enmålsledningar alltid är bräckliga i den här sporten: hur tryggt det än känns ute på planen kan en fast situation alltid bita dig i röva.

Grattis Milan som vann en poäng medan Barcelona förlorade två lite i onödan.

Kvällens L:

L L L L L
Patos mål. Kom efter 24 sekunder, CL-historiens femte snabbaste. Bara Makaay (10), Silva (20), Del Piero (20) och Seedorf (21) har varit snabbare. Men vad tycker Berlusconis dotter om att det går så fort för honom?
Förlåt.

L L L L
Messi. När det krampade för Barca första halvtimmen la den store lille argentinaren i växel två så. Till och med Jan Diego Guillou skrockade belåtet i TV-soffan.

L L L
Bilderna inifrån spelargången strax innan avspark är ofta fascinerande. Framför allt roligt att se hur glatt van Buffel och Inihästa hälsade på varandra med tanke på överfallet i VM finalen -10.

L L
Ola Anderssons självbehärskning. När Lasse Lagos för nionde gången sa ”Här håller jag inte med Ola riktigt” trodde jag att penna skulle söka axel. Men ”Rit-Ola” behärskade sig. Enligt obekräftade uppgifter satte Ola den i sitt eget lår i stället.

L
Fabregas. Det har tjatats om övergången sedan Fredrik Ljungberg var rödhårig men när det väl gällde, ja då satt han på bänken trots att Barca saknade flera ordinarie spelare och hade skickat ner Busquets som mittback. Men Cesc gjorde ett helt okej inhopp – check.