Normalt kunniga TV-kommentatorer som Lasse Granqvist med flera förstår inte heller handsregeln och vilseledde publiken i går. Men Hjalmar Jonssons handboll var ett ganska pedagogiskt exempel.

Hjalmar har ryggen mot bollen och ser inte när när Sebastian Rajalakso skjuter. Reglerna är tydliga på att domarna ska försöka bedöma spelarnas avsikt. Ryggen mot bollen och armen stilla i naturlig position kan aldrig vara en avsiktlig hands.

Vidare får armen inte vara i en onaturlig position (•) – Jonsson kom glidande, hade armen ned mot marken = naturlig position vid en glidning. Det hade varit skillnad, som Hansson påpekar, om han haft armen rakt upp i luften. 

Regelverket säger:

Hands innebär att en spelare avsiktligt tar kontakt med bollen med sin hand eller arm. Domaren ska ta hänsyn till följande:

• handens rörelse mot bollen (inte bollens rörelse mot handen).

• avståndet mellan motspelaren och bollen (oväntad boll).

• handens position innebär inte nödvändigtvis att det är ett regelbrott.

Så skyll inte på Martin Hansson, skyll på regelverket, de är lika för alla i hela världen.

Då tyckte jag själv först att den andra straffsituationen var mer att diskutera. Joona Toivio börjar dra i Tobias Hysén utanför straffområdet. Jag trodde att domaren ska blåsa för där förseelsen börjar, alltså utanför straffområdet.

Men regelboken sidan 103 (detta är nytt sedan i fjol):

”Om en försvarsspelare börjar att hålla fast en anfallsspelare utanför straffområdet och fortsätter fasthållningen inom straffområdet ska domaren döma en straffspark”.

Som sagt, skyll inte på Hansson, skyll på regelverket som är för tufft: om ett målchansregelbrott leder till straffspark, borde bestraffningen lindras från rött kort till gult. Det blir för mycket på en gång annars.