Förr eller senare var Fredrik Ljungberg förstås tvungen att bemöta bombmattan som Zlatan Ibrahimovic levererar i sin bok.

Nu är det gjort.

– Det är synd om honom att han måste sjunka så lågt och skriva så bitchiga kommentarer om mig och många andra inom fotbollsindustrin, vad jag förstått, för att sälja en bok, säger Fredrik till Sportbladets Johan Flinck.

Utöver att ordvalet ”bitchiga kommentarer” är smålustigt tänker jag så här:

Konflikten Zlatan/Ljungberg var uppenbar för alla som följde landslaget under -00-talet. Det var gester och hyschningar och regelrätta bråk på spelarhotellet, bland annat det som jag avslöjade under VM 2006. Att Zlatan inte skulle nämnt något om detta i sin självbiografi hade varit ännu konstigare.

Nu gjorde han det – fast på fel sätt.

I stället för att redogöra för bakgrunden, varför det gick snett från början, varför konflikten inte gick att lösa, hur det påverkade landslaget, om det fungerade på planen, valde Zlatan att arrogant raljera över en av svensk fotbolls stora i modern tid.

Zlatan hade möjligheten att berätta men valde en annan väg.

Å andra sida har även Ljungberg den möjligheten men inte heller han vill ge oss en fördjupad förståelse av en för svensk fotboll ganska unik konflikt mellan två superstjärnor.

I stället landar allt i ett förvisso underhållande, men ganska platt ordkrig.

Det är varken synd om Zlatan eller Fredrik Ljungberg, däremot är det lite synd om alla landslagsfans som vill veta.