En topprestation till ingen nytta
avMed sin bok och angreppen på Pep Guardiola la Zlatan Ibrahimovic en enorm press på sina egna axlar.
Cirkusen inför mötet med Barcelona kan inte undgått någon i fotbollsvärlden.
Så hur skulle Zlatan hantera trycket?
Det var frågan.
Svaret?
En topprestation till ingen nytta.
”Jag triggas av hat och revansch”.
Meningen återkommer gång på gång i självbiografin ”Jag är Zlatan Ibrahimovic”.
Nu fick vi det på röd-svart-vitt på grönt också.
Efter en minut hade Zlatan tagit en hundraprocentslöpning mot första stolpen och vräkt Seydou Keita över ända i momentet efter.
I tionde minuten gick han spontant ner på knä i besvikelse över att Robinho bommade ett öppet läge.
I 20:e kvitterade han till 1-1 efter en ny löpning mot första stolpen, förvisso med en felträff, men det är felträffarna som går in.
När Barcelona fick en billig straff var Zlatan nere hos keepern Abbiati och tipsade om var Messi brukar skjuta samtidigt som han nog hoppades psyka sin gamle lagkamrat en smula. Det hjälpte inte men Abbiati gick i alla fall åt rätt håll på den straff som slogs korrekt (domaren följde regelboken när han varnade Messi och straff ett fick slås om).
Första 45 minuterna hade Ibrahimovic inte en felpassning. Förutom att han halkade en del var han snudd på felfri och visade ett fokus och engagemang i både anfalls- och försvarsspel som jag inte kan minnas när jag såg från honom senast.
Triggas av hat och revansch, som sagt.
Vem tar på sig att reta upp Zlatan inför EM? Eller ska jag behöva göra det igen?
Zlatan var inte sämre i andra halvlek, däremot fick Milan allt större problem med anfallsspelet ju längre matchen led.
Tyvärr betyder hans topprestation ingenting.
Den här matchen handlade om en sak: vad som skrivs i historieböckerna efteråt.
Där står nu att Zlatan Ibrahimovics Milan förlorade mot Pep Guardiolas Barcelona med 3-2 och tappade chansen att vinna gruppen och därmed få en gynnsammare åttondelslottning.
Egentligen är det här en strid som Zlatan redan förlorat och aldrig lär vinna men man måste ändå beundra att han återigen drog ut i fält. Men den sena 3-3-kvitteringen kom aldrig.
I TV-intervjun innan avspark antydde Zlatan att bara två Milan-spelare skulle tagit plats i Barcelonas startelva. Vilka ville han inte avslöja men jag gissar att han tänkte på sig själv och Thiago Silva.
9-2 på papperet alltså.
Så ojämnt var det nu inte på planen men känslan var ändå att den spanska giganten gick på halvfart och gjorde mål när det behövdes. Om Milan täppte till på en kant tog de sig fram på andra. Stängdes den igen sprang Xavi igenom i mitten. För varje hål som tätades såg Messi ett nytt.
Sammanfattningsvis en stormatch som levde upp till förväntningarna i ungefär en timme.