Skriver om Erik Hamrén och Zlatan inför England-Sverige med rubriken ”Där har du fel, Hamrén”.

Efteråt får jag följande reaktioner…

”Det ska bli intressant att se hur du imorron ska kunna strö superlativ över Zlatan, han kommer väl som vanligt inte att få röra bollen, han är helt värdelös som fotbollsspelare. En Zlatanfri dag i sportbladet vore inte fel.
/Marianne”.

…eller så låter det så här…

”Laul är så jävla full av skit. Han kan börja skriva om Zlatan när han accepterat att Zlatan är mycket mer uppskattad än han själv och att Zlatan skrev sanningen om honom i sin bok. Plus att han borde klippa sig”.
/Ermin”.

…och så här…

”Med din ’sårade värdighet’ försöker du att bevisa att Zlatan är inte värd en landslagplats via statistisk och betydelselösa påstående. Detta är att skita i landslaget! Att ständigt ge sig på den spelare som har tryckt ner din jounalistiska karriär i halsen. Du gjorde fel då och du gör fel nu.
/José”. 

Visst, jag kan hålla med om att jag borde klippa mig, jag börjar se för jävlig ut. Annars är det fascinerande att en och samma artikel kan tolkas på helt olika sätt. Ändå är jag tydlig: i min värld är det självklart att Zlatan Ibrahimovic ska spela i ett svenskt landslag.

Ska vi säga 1-1 i kväll och att Zlatan hänger dit den? Vore ett fint resultat.

I övrigt då? Tja, vi promenerade genom Hyde Park in till Piccadilly Circus, Vikingstad visade vägen, för att att spela in vårt uppsnacksprogram och morsa på Lord Nelson, innan jag knallade tillbaka till hotellet på tu man hand.

Det var ett misstag.

Jag har knappt varit i London tidigare och fick lära mig exakt hur stor denna stad är den hårda vägen.

När jag äntligen lyckades hitta till Speakers’ corner hade jag förbrukat allt brosk i knän och ljumskar. Jag kunde göra upp eld mellan benbitarna.

Då hade jag ändå en god halvtimmes vandring kvar.

Fy fan.

Det slog inte gnistor om mitt promenadsteg sista biten, däremot brann det i kroppen.

Det är hårt där ute på fältet.

Ett tag funderade jag på att kapa en ponny, men jag kunde ju inte gärna ta med den upp på hotellrummet sen.

Nu har man i alla fall gjort sig förtjänt av en bättre brakmiddag, sedan taxi till Wembley som ska bli en upplevelse även om det snackas om ”bara” 50 000 åskådare.